Goda nyheter?

Oj. Det visar sig att vi kommer ha ledigt over julveckan i alla fall. For en  vecka sedan hade de ingen aning om nagonting alls: det var inte forran i morse som vi fick reda pa det. Visserligen ar jag glad over att ha ledigt over jul. Atminstone kommer man fira jul< en trevlig overraskning nu nar jag nastan vant mig vid tanken om att den skulle bli mer eller mindre obefintlig i ar. En hel vecka dessutom - det ar ganska lange. Allra helst vill jag aka tillbaks till Sverige i ett par dagar. Fast det kostar. Mycket. De enda som verkar ha nagra biljetter kvar ar SAS, och alla flyg fran lordagen den  23:e till lordag den 30:e ar helt fullbokade. Inte ens Economy Flex eller Business Class gar att fa tag pa. Under en kort period kunde jag fa en turreturbiljett for runt 6000 SEK. Jag kan aven komma till Kopenhamn, men inte vidare darifran. Tagen och tiderna ar inte helt overens om man sager sa.

Ganska jobbigt alltsa. Om inte jag kan aka hem var ju tanken att min mor skulle komma hit, men det ar val lika svart att fa tag pa biljetter at andra hallet som det ar at STO-hallet. Dilemma dilemma dilemma.

Men jag har ledigt over jul i alla fall. Det kommer bli en jul trots allt :)

A matter of routine...

Första veckan på jobbet över! Känns ganska skönt för att vara ärlig. Visserligen har det inte varit så himla svårt att stiga upp vid halv sex på morgonen, men det är ändå ett stort steg att gå från ett halvår utan rutiner alls till att plötsligt ha 11 timmar schemalagt per dag. Men jag trivs. Vilket är bra.

Visserligen har det varit mycket skola över den sista veckan, och mer lär komma. Idag kändes det som om att jag ägnade lika mycket tid åt att sitta och vänta med att få klartecken att gå till nästa steg i bokningen, som att faktiskt göra saker. Men jag fick 100% på flygplanskodsprovet, och 95% på produktprovet, så jag är glad ändå. Dessutom, som jag ständigt påminner mig själv om, får jag ju faktiskt till och med betalt för att sitta där och, ja, inte göra mycket mer än jag blir åtsagd. Och det är väldigt trevligt.

Oj, vad det ska bli skönt att sova länge imorgon! En får lite perspektiv på saker och ting när det plötsligt blir sovmorgon att inte behöva gå upp innan sju. Och jag tänker nog inte ens gå att lägga mig klockan tio ikväll. Ska få vara den nattmänniskan jag egentligen är :). För helgen har jag ganska ont om planer. En flytt blir det visst definitivt (eller ja, nu ska jag inte säga för mycket. Har trott på det där definitiva alldeles för länge nu. Men det ska hända. Sägs det...). Kanske åker jag in till stan och träffar mina "kollegor", Emelie och Hanna från Lund. Kanske skulle det eventuellt vara fest hos dem lördag kväll. :).

Jo, det har varit en bra vecka. Visserligen är det ganska konstigt att jobba i en så internationell miljö - det känns alldeles konstigt att komma ut i vida världen igen klockan halv fem och höra folk prata med alldeles vanliga irländska dialekter. Men nu ska jag gå och vara lite social med extrafamiljen. Det är nämligen alldeles för kallt att sitta här i datorrummet.

What's This Little Doo-Dah?

Vi skrev en fin liten låt till vår körledare Sue inför vår avslutningskväll i onsdags... Mycket internskämt i och för sig - någon gång kanske jag ska försöka förklara dem. Melodin var uppenbar - vi har sjungit "Klinga" för varenda taxichaufför, butiksinnehavare och vanlig människa i San Francisco och Pleasanton... Trestämmig förstås :).



What's This LIttle Doo-Dah?

Melodi: Klinga mina klockor

What’s this little doo-dah?…://

Not so long ago we on a journey went
To a place across the ocean
SF was a great event
Sue Tennander led us, talking constantly
Singing everywhere we went to
in this land of brave and free
Oh dear Sue how can we say
how sad it is to leave and not see you each day
when we see the star strangled banger waving in the air
we fondly think of California and our great adventure there

What’s this little doo-dah? ://

Cable cars and sour dough and an airport floor,
There’s so many things that we will remember for ever more
Paparazzi cameras catching every move
San Francisco’s eager tourists, worship poses we improved.
Oh dear Sue how can we say
how sad it is to leave and not see you each day
when we see the star strangled banger waving in the air
we fondly think of California and our great adventure there

What’s this little doo-dah ://

Trellised grapes we laughed at, cream cheese all around
Couldn’t walk a single meter, Sue knew everyone in town!
Pleasanton was lovely, high schools, Richard Gere
Red lights, barbeques and birthdays, bestest concert of the year!
Oh dear Sue how can we say
how sad it is to leave and not see you each day
when we see the star strangled banger waving in the air
we fondly think of San Francisco and our great adventure there

Oh, dear Sue we thank you ://
Oh, dear Sue we love you so....


San Francisco!!!

Japp. Imorgon åker vi... samlas klockan tjugo över sju på flygplatsen. För första gången ska jag resa utanför Europas gränser. Tillsammans med vänner och en lärare. Och sedan ska jag sjunga i tio dagar. Tyvärr råkar jag ha fått någonting som kanske är eller kanske inte är halsfluss. Jag har i alla fall extremt ont i halsen, och lite ont i öronen för det får jag alltid om halsen strular. Lyckligtvis är jag optimist och räknar med att allt kommer fixa sig... Typ.

Om 13 timmar kommer jag att befinna mig i Heathrow... Ut på äventyr!!!


Weeeee! Betygshets!

Då har jag fått betyg i de första av vårens avslutade kurser. Ingen mer Kosmos. Ingen mer Kosmos!!! Visst, jag tycker att ämnena är roliga, men kan knappast påstå att det har varit någon rolig kurs, även om jag lärt mig oerhört mycket. Vi hade slutprov i fredags. Uppgiften var den mest irriterande, och kanske även svåraste, hittills. Vi fick ett case:

"Du vaknar en morgon av att det knackar på dörren. Utanför står Nils Olof Höök, annars känd som Mördar-Bob. Du minns med ens dina skolår då han mobbade och förnedrade dig. Nu står din plågoande klädd i trasor och luktar sprit och rök. Nu är det han som är den förnedrade. "Får jag komma in" frågar han." Analysera ert möte. Ta stöd i religion, filosofi och psykologi. Använd vetenskapsfilosofisk metod och utgå från Det biologiska perspektivet, psykoanalysen, existensialism, Aristoteles, kristendomen och buddhism.


Som vanligt tog det en timme innan jag kom igång. Sedan skrev jag 15 sidor abstrakt flum. Visserligen brukar jag skriva 15 sidor abstrakt flum (av någon anledning har 15 sidor blivit en konstant), men det här tog ändå den stora guldmedaljen. Lyckligtvis höll inte min lärare med mig och gav mig MVG i Filosofi A, Psykologi A, Religion A och eftersom mitt Religion B-arbete om katolicism i Irland var så bra fick jag MVG i det också. Fyra kurser avklarade på en dag... nu är det bara Pedagogiskt Ledarskap och Projektarbete som jag inte känner mig säker på mina betyg i, och det blir säkert bra det med (Solen skiner = en glad Louisä).

*Kom och ge mig ett MVG, två MVG, tre MVG, kom och ge mig fyra MVG, jag går ju på VRG!!!*


Ingenstans att vara

Jag är irriterad på skolan. Varför finns det aldrig någonstans att vara när en inte har lektion? Nu blev vi just utkörda från biblioteket eftersom någon skulle ha en lektion där (icke-schemalagd). Förmiddagen är dessutom den enda tiden på dagen då det överhuvudtaget är möjligt att plugga och koncentrera sig därinne. Annars är det så många och så mycket ljud och.. usch. Förra året fanns det åtminstone lediga klassrum som en kunde vara i, men nu är vi så många att inte ens den möjligheten finns. Sitter nu i kafeterian och ojar mig. Jag måste börja läsa Kosmos snart, det är prov på fredag - IGEN! och jag har inte ens tittat på vetenskapsfilosofin som vi ska ha som utgångspunkt, än mindre förstått vad det egentligen går ut på.

Men det finns ingenstans att vara där det är tyst och inte fullt med folk. Pulver...

Min vackra studentoverall

               
Framsidan av byxbenen, samt överdelen.


          
Baksidan av byxbenen, samt en liten close-up på Carrots konst och Bälls fina dikt.

Idag var det mösspåtagning.

Oj då...

Klockan är 19.24. Kl. 15:00 imorgon skall mitt arbete om Katolicisms förändrade inflytande i Irland under den sena 1900-talet, i Religion B, vara inllämnat. Det innebär att jag har har 16 timmar på mig att skriva arbetet, om en frånräknar morgondagens sånglektion (1h) och att jag inte kommer att kunna arbeta efter mösspåtagningen (13.10, officiellt än så länge). Det kanske är dags att börja?

Kristinaskiss

Såhär roligt hade jag på dagens Kosmoslektion:...



Ja...

Har kommit på att det faktiskt är väldigt bekvämt att ha två långkjolar och en sjal (och lite annat förstås också) när det är kallt ute. Väldigt bekvämt faktiskt. Vi hade karneval på skolan idag. Temat var Tal. Paula och CW var "Kära Örebroare", Martin var en Tall, Sara en nr 1, jag var 1800-talet, typ KfD-ig.

Det var ganska trevligt. SPeciellt att få en massa semlor. Det är bra att vara medlem av Tisdagskommitén ibland. Hade dessutom en trevlig pratstund med Sarah, engelsklärare på Sammis, om vad min uppgift som Elevens Val-lärare i engelska de kommande veckorna kommer att vara. Henne tycker jag om...

Imorgon

Vad mycket jag skrivit om historian, i alla fall om en skall tro mina rubriker. Om jag ändå skall skriva om skolämnen tycker en ju att jag borde skriva om det som är roligast, som engelskan, eller projektarbetet, eller San Francisco-kursen, eller... ja, det är väl det roliga jag läser. Naturkunskapen kan också vara kul ibland, som i måndags när vi fick artsbestämma våra skor enligt Linnés gamla system.

Imorgon har vi temakväll om konflikter. Skolan gör som vid alla större (kristna) högtider, påbörjar firandet redan kvällen före. Vi inleder alltså torsdagens temadag med tema konflikter kl. 17.00 imorgon kväll med en paneldebatt i Aula Magna där bland annat Linda Skugge och Carin Götblad (visst är det så hpn heter?) deltar. Samt en kristdemokrat och ett par andra... Skall bli spännande att se. Undersöka om Linda Skugge verkligen är så hemsk som hon verkar. Hoppas nästan att mina fördomar blir bekräftade, annars måste jag ju börja tycka om henne :/. Fast det hon skriver behöver jag ju inte bli imponerad av förstås... ju mindre det verkligen är det.


(Though it's hurting me) Now it's History

Har just avslutat en lång, kritisk utvärdering om vad jag inte tycker om med Historia B-kursen. Ganska mycket alltså. Det är inte så att jag inte tycker om historia, tvärtom, jag älskar ämnet. Jag tycker egentligen det är jätteintressant och -spännande. Egengligen tycker jag om min lärare också. Egentligen... När jag pratade med henne efter lektionen i måndags var hon till exempel väldigt bra (hon sa ju att hon tyckte att min uppsats var "väldigt bra", då kan en ju inte tycka annorlunda). Fast i början av lektionen var hon lika dålig som vanlig. Jag menar, det är inte rätt att komma in två minuter försenad till en lektion och sedan stå och prata party med tre, fyra elever i fem minuter. För att vara ärlig så vill jag helst inte veta vad hon håller på med på helgerna. Hon är min lärare... Dessutom är det lite sorgligt med en 30-nåntingåring som fortfarande tror sig vara i artonårsåldern. Tror till och med att hon har barn, har i alla fall fått för mig det.

Och hon är ju bra. Kan abnormt mycket. Har massor av erfarenhet från undervisning på alla möjliga plan. Är inte så ytlig som hon verkar... Jag får skylla på min klass istället. Eller ska vi säga ett antal elever i min klass? De flesta är helt OK människor. Majoriteten till och med... eller kanske är det hälften.

Dessutom kritiserade jag det faktum att vi inte har någon lärobok. Jag har läst historia på gymnasienivå i snart två år, och har fortfarande ingen lärobok. De trasslar till det varje gång... Istället kopierar de upp häfte efter häfte från andra läroböcker. Ibland förminskar de så mycket att en behöver förstoringsglas för att kunna urskilja bokstäverna. Och historiska kartor som bygger på färg blir ganska meningslösa i svartvitt. För att inte nämna all den skog som måste skövlas varje gång tre häften på sammanlagt 45 papper (alt 90 sidor - ingen dubbelsidig kopiering här inte!) ska delas ut till 60 elever. Hur miljövänligt är det på en skala?

Fast historia är ju roligt... även om kursen mina klass-/kurskamrater inte är det.

Underhållande lektioner


Såhär kul har Louise på naturkunskapen...   


   
Och ännu roligare är det på historian :).

Sångtankar

Min röst var underlig idag. Det kanske var för att vi hade kör i biblioteket, men det kändes ändå inte rätt. Hoppas att jag inte håller på att bli sjuk. Jag hinner liksom inte... Kom på idag att jag saknar Christina väldigt mycket just på kören. Fick plötsligt den där raden "med käckhet kan man komma långt, med fräckhet kan man komma längre, men med täckhet och vackra ögon därtill kommer man så långt man vill" på repeat i hjärnan och ville så gärna dela den.. men insåg förstås att ingen annan än vi två förstod. Möjligtvis Jenny, men henne ser jag ju ännu mer sällan.

Däremot så sjunger vi ganska trevliga saker just nu. "I Dreamed a Dream" är underbar, även om den måste ha världens mest deprimerande text; "I had a dream my life would be so different from this hell I'm living". tralala... :) Upplyftande och bra.  Började även på "Klinga Mina Klockor", i ett enklare arr än originalet. Benny Andersson är ett geni. I lilla gruppen fortsatte vi med Bellman. Han är mycket roligare på något sätt, även om jag inte fattar vad det egentligen är vi sjunger om. Å andra sidan är jag inte helt säker på att jag vill veta heller, ibland kan det vara bättre att leva kvar i illusionen.

Sedan hittade vi "En kungens man" i Sues stora sångbok, och måste givetvis sjunga även den. Martin fick sjunga riddarreplikerna. Sue tyckte att den lät ju jättefin och att vi kanske skulle ha med den till San Francisco? Ja! tycket vi allihop men jag påpekade lite snällt att texten var ju.. ja. Sedan fick hon för sig att vi kanske inte skulle sjunga den på den svenska gudtjänsten i norska sjömanskyrkan i maj... hehe.

Hela sessionen avslutades med att vi ombads dra pianot in i F-salen igen, från biblioteket. Det är drygt 15 meter av plasthjul på stengolv = mycket ljud. Vi var väldigt duktiga idag, gjorde varken stora hål i väggar eller dörrkarmen. Dessutom struntade vi i könsrollerna; jag och Carro puttade/drog det extremt tunga pianot medan Martin fick bära pianobenet som vi hade av förra veckan.

Så det så :).

Ibland undrar jag hur det ska gå...

Tomheten finns där, alldeles klar att ta på. Det blir så när man levt i en alldeles overklig värld i två dygn. Psykologin är visserligen både logisk och lätt att förstå men jag måste erkänna att jag ibland har lite svårt för alla dessa gubbar med sina teorier om det ena och det andra som de kommit fram till genom att tänka. Deras tankar är uppenbarligen väldigt viktiga, även om vi nog aldrig kommer att kunna få reda på om de verkligen stämmer. Religionen har jag lite lättare att förhålla mig till. Där antar boken bara att alla som läser är kristna, vilket kan bli lite smått irriterande eftersom den hela tiden pratar om hur "vi i Sverige" lever och har det. Annars är den fin, många snygga och färgglada bilder. Det hela kulminerade i ett sånt där underbart prov på tre timmar i ett dragigt klassrum. Fast egentligen var det inte så dragigt. Jag hade bara råkat sätta mig vid dörren som envisades med att vara öppen ungerfär halva provtiden eftersom det inte går att öppna några fönster i lokalen och folk envisades med att andas.

Om det gick bra? Jag vet inte. Det kändes som om jag kunde väldigt mycket, men att jag kanske inte lyckades binda  ihop det på ett trovärdigt sätt. Tyckte att frågan var lite svår med tanke på tidsbegränsiningen "Driv en tes som visar på problematiseringen kring sanningen om den sanna naturen. Ta stöd i inlärnings- och perceptionspsykologin, Kants kunskapsteori, judendomen och kristendomen".  Det där med tesen tyckte jag inte om. Satt alldeles för länge och försökte komma på någonting bra, utan att lyckas. Den blev dålig, men lätt att bevisa samtidigt som den visade på problematiseringen... typ.

Jag borde nog ha börjat plugga tidigare. Är tyvärr alldeles för dåligt på sånt. Det underliga är att det aldrig har fått särskilt negativa konsekvenser hittills, så jag lär mig liksom inte. Det löser sig alltid tycker jag, och det gör det ju efter att jag suttit uppe i nätter och ältat Kant tills det rinner ur öronen på en. Det är nästan två veckor till mitt historiearbete ska vara inne. Frågan är om en ska försöka börja redan nu i helgen eller vänta tills dagen innan? Det löser sig nog, precis som allt annat.

Men nu ska jag titta på TV. Lite skräpkultur skadar aldrig. Och sedan ska jag fundera lite mer på mitt kommande blogginlägg om ålderdonliga scoutböcker. Väldigt underhållande är de, fruktansvärt moraliserande och ganska upprörande med sina stereotyper och könsroller.

"Jag fick MVG i filosofi eftersom jag lyckades bevisa att min lärare inte existerade" hehe...

Ibland är folk så jobbiga

"Nya uppgifter. Vi återkommer med något som passar ditt schema :)
Louise F"

Fick ett trevligt litet mail från skolan idag angående min kurs i Pedagogiskt Ledarskap. Efter att ha varit lärarassistent under en period förra terminen var det meningen att jag den här terminen skulle hålla i en så kallad fokusgrupp i konversationsengelska. Jag skulle alltså vara ensam lärare för en grupp av ungefär 15 elever i 7:an-9:an under en sexveckorsperiod. Men icke. Jag blev så glad när jag såg att jag fått mailet och läste ner, ner ner för att hitta mitt namn. Som tur var dök det inte upp under "Lärarassistent - engelska på mattelektionerna" för en sjundeklass som två andra fick. Jag tycker inte om matte, inte ens på sjuans nivå. Det är så tråkigt. Som sagt, inte ens det fick jag. Nepp, Louise fick nöja sig med just det, ingenting alls (och en smileygubbe). De återkommer med något som passar mitt schema.

Nu är det så att den här terminen läser Louise hela fyra stycken ämnen. Historia B, Naturkunskap B, Engelska C och Kosmos (Filosofi A, Psykologi A samt Religion A och B, som en kurs...). I genomsnitt har jag varje dag lektioner i 2 timmar och 15 minuter. Om man räknar Kör B som ett ämne (vilket det strikt sett är, men i alla fall...) uppgår mitt genomsnitt till 2 timmar och 27 minuter per dag. Jag är ledig på fredagar. Har håltimme mellan halv ett och halv tre på måndagar. Slutar halv ett på tisdagar. Har två håltimmar à 75 minuter på onsdagar. Börjar 11.20 och slutar 12.35 på torsdagar. Det går 18 klasser på Samskolan. Och inte en enda har ett schema som passar mitt. De måste skoja...

Får erkänna att jag är lite besviken. Hade verkligen sett fram emot att ha en fokusgrupp nu på våren. Hoppas fortfarande på att det faktiskt blir så. Det är kul att vara lärare, man får så mycket tillbaka när det går bra. Man lär sig så mycket genom att lära ut. Dessutom är det ganska viktigt att jag får vad jag ska göra för våren ganska snart. Mitt i mars ska vår slutrapport om vad vi lärt oss och hur vi utvecklats under kursen nämligen lämnas in. Det skulle vara trevligt om jag hade gjort lite mer innan jag ska skriva den. Hoppas hoppas hoppas. Jag vill så gärna ha det, har sett fram emot det. Dessutom är det så skönt med en utmaning som inte enbart är intellektuell och akademisk utan även praktiskt. Och ledarskap är kul.

Kul kul jättekul. Men nu har jag huvudvärk och borde sova.

Första inlägget

Jag måste vara galen. Som om det inte vore tillræckligt med Window to my World och Serenzipity har jag nu æven børjat en blogg på svenska. Istællet før att faktiskt ta och skaffa mig ett liv skriver jag om det istællet. Sedan ær jag alldeles før besatt av att skaffa mig ett så kallat liv. Jag lever ju redan, vad mer kan man begæra?

Snart måste jag åka tillbaka till skolan igen. Jag ska marknadsførs mitt andra hem som det perfekta alternativet før blivande VRG-snobbar. Førstår inte varfør jag gør det egentligen... Jag brukar ha svårt før ungefær 70% av eleverna per årskull och då kænner jag mig ændå relativt tolerant mot många. Tjejer i nian har en dålig vana av att vara ganska hemska, åtminstone de som føljer Djursholmsnormen. Varfør måste de væxa upp då tidigt? Jag ser barn, før det ær det de ær - barn, komma trippande genom snøn i sina høgklackade vinterstøvlar, de svarta jeansen sittandes stramt om de tændstickstunna benen, en stor Fjællrævenjacka (s.k. Michelingubbejacka) och en liten handvæska till skolbøckerna. Ingen møssa, inga vantar, ingen halsduk, ingen egentlig sjælvsækerhet under den kaxiga och hårdsminkade ytan. Vart tog de vægen? Just nu ær jag lærarassistent i engelska før en klass med sjuor. Flickorna ær ganska så små, en del ær beskedna andra inte. Ingen ær øverdrivet kaxig eller moderætt. De ær sig sjælva, såsom barn ær innan de kommer i tonåren. Några av killarna försöker vara coola och vuxna men misslyckas så totalt att det blir larvigt. ibland vill man inget hellre än att säga till dem, men de skulle nog inte ta åt sig i alla fall.

Sådant är livet.