Louise med E

Ja.... livet gar vidare. Jag har fortafarnde inget Internet hemma och ar inte ens saker pa att jag nagonsin kommer fa det, sa jobbets far duga sa lange. Som tur ar ar det ganska ofta som jag inte har nagonting vettigt alls att gora. Dagen inleddes med et urspannande dataprogram om farliga saker som man inte fick ha med pa flygplanen. Sjalv holl jag mig precis tillrackligt vaken till att klara det avslutande provet dar man skulle ha minst 80%. Sedan fick jag ga igenom ett annat informationsprogram om datapersonskydd bla bla bla. Och sen borjade internet fungera och jag blev glad - vissa ar fortfarande inte klara med forsta programmet. Suck. 

Helgen var helt OK. Lordagen hade jag inte ett enda vettige samtal med nagon. Jag hade i och for sig inga ovettiga samtal heller. Jag hade inga samtal alls. Lyckligtvis kandes det inte sa fruktansvart ensamt anda. Jag shoppade mat och baddmadras och filtar och ljus och andra nodvandiga smasaker. Nu har jag inte sa mycket kvar att leva pa den resteranda veckan. Sondagen akte jag inte till stan vid tolvtiden. Jag skulle vara hos mina svenska kompiar/kollegor vid tvatiden for fodelsedagsfika och hade en timme att doda. Som tur var forsvann den timmen snabbt genom att jag gick vilse. Tidsfordriv ar alltid bra :). De nasta fyra timmarna tillbringades med tedrickande, glassatande (en ovantad lyckad kombination!), kakatande, en maaaaassa prat och lite mer tedrickande. Sedan sprang jag till bussen. Eller sprang ar nog inte helt ratt ord, det blaste sa mycket att jag ibland nastan holl pa att valta och ibland hade sa mycket vind i ryggen att jag inte kunde gora annat an att springa. Dessutom osregnade det. Mycket trevlo. 

Val hemma hade jag tankt att jag skulle baka brod och laga middag och lagga mig tidigt. Det blir aldrig som man tankt sig. Istallet drack jag annu mera te och pratade mer eller mindre konstant med Aoife i fem timmar. Broden blev bakade och middagen blev en macka. Men trevligt var det, speciellt efter den ovanligt tysta lordagen. Inte helt lika trevligt var det att ga upp i morse klockan 05.20 efter inte mycket mer an fem timmars somn. 

Men nu ar det snart lunchrast!  Alla som laser far jattegarna kommentera, eller skicka en mail eller hora av sig lite :)... brev ar forstas ocksa underbart. Dessutom skulle jag bli glad om nan kunde skicka med lite a, a och o till det har tangentbordet. Haller pa att bli galen pa avsaknaden av dem. Tjo flojt!

 

Weehee! Nu har jag antligen flyttat! Igar eftermiddag runt tre var det visst. Mitt rum ar mycket litet, men ganska mysigt anda. Maste bara prata med Aoife om jag kan fa satta upp ett par hyllor i helgen. Just nu finns det inget sant alls - jag har en byra, en sang och ett skap.... Helt ok faktiskt :). Det ar verkligen skont att antligen ha kommit "hem". Packa upp alla vaskor och forsoka gora rummet personligt - forhoppningsvis kommer mina lador snart.

Enda nackdelen med min flytt ar att jag inte langre har Internet i huset. Inte for att jag tror jag kommer lida sa mycket av det, men det ar anda valdigt praktiskt att ha. Sitter pa jobbet och skriver just nu, darav avsaknaden av a, a och o. (huhm...?). Vi har just gjort klart vara bokningar av specialmat och special seat requests. Eller atminstone sa har jag det. Det blir en del dotid...

Hoppsan nu hander det visst nagot igen!

Första veckan på jobbet över! Känns ganska skönt för att vara ärlig. Visserligen har det inte varit så himla svårt att stiga upp vid halv sex på morgonen, men det är ändå ett stort steg att gå från ett halvår utan rutiner alls till att plötsligt ha 11 timmar schemalagt per dag. Men jag trivs. Vilket är bra.

Visserligen har det varit mycket skola över den sista veckan, och mer lär komma. Idag kändes det som om att jag ägnade lika mycket tid åt att sitta och vänta med att få klartecken att gå till nästa steg i bokningen, som att faktiskt göra saker. Men jag fick 100% på flygplanskodsprovet, och 95% på produktprovet, så jag är glad ändå. Dessutom, som jag ständigt påminner mig själv om, får jag ju faktiskt till och med betalt för att sitta där och, ja, inte göra mycket mer än jag blir åtsagd. Och det är väldigt trevligt.

Oj, vad det ska bli skönt att sova länge imorgon! En får lite perspektiv på saker och ting när det plötsligt blir sovmorgon att inte behöva gå upp innan sju. Och jag tänker nog inte ens gå att lägga mig klockan tio ikväll. Ska få vara den nattmänniskan jag egentligen är :). För helgen har jag ganska ont om planer. En flytt blir det visst definitivt (eller ja, nu ska jag inte säga för mycket. Har trott på det där definitiva alldeles för länge nu. Men det ska hända. Sägs det...). Kanske åker jag in till stan och träffar mina "kollegor", Emelie och Hanna från Lund. Kanske skulle det eventuellt vara fest hos dem lördag kväll. :).

Jo, det har varit en bra vecka. Visserligen är det ganska konstigt att jobba i en så internationell miljö - det känns alldeles konstigt att komma ut i vida världen igen klockan halv fem och höra folk prata med alldeles vanliga irländska dialekter. Men nu ska jag gå och vara lite social med extrafamiljen. Det är nämligen alldeles för kallt att sitta här i datorrummet.

Senaste nytt från livet på andra sidan sjön:

• Louisä har börjat jobba. På riktigt... Eller vad man nu ska kalla det för. Är snart klar med min första vecka av träningen. Det är helt absurdt vad mycket nya saker man kan klämma in i huvudet på fyra dagar. Ett nytt, avancerat datorprogram med det poetiska namnet Amadeus  (vem hade kunnat veta att det var så himla krångligt att bara boka en flygbiljett?), 19 förkortningar på Star Alliance-medlemmar samt 116 förkortningar på flygplatser i Västeuropa och Amerikarna. Resten av världen ska vi lära oss nästa vecka... och jag har ändå tur att jag är såpass bra på att bara lära mig saker utantill utan att behöva nöta i alldeles för många timmar. Imorgon har vi prov på alla koder samt allt annat vi lärt oss den här veckan. Två stycken prov, där vi måste ha minst 80% på varje för att slippa göra omprov. Är visserligen helt säker på att jag klarar det utan problem, men det kanske inte vore så dumt att gå igenom det bara en gång till. Dessutom har jag inte så mycket bättre för mig. Går nog och lägger mig vid lite över tio som vanligt (eller nåt). Ja. Jag sa tio... eftersom jag numera måste gå upp halv sex för att hinna med tåget. Men så var det med jobbet alltså.

• Evolution måste ju vara tidernas bästa lek. Till och med i en grupp med 13 internationella (svenskar, danskar, norrmän, greker, fransmän och italienare) vuxna var det vällyckat. Även om det slutade med att vi hade tre kycklingar...

• Nej. Jag har fortfarande inte flyttat in hos Aoife. *Här skulle en kunna sätta in obscena mängder svordomar, men som alla vet har Louisä ett mycket prydligt och vårdat språk trots sin förkärlek att prata om sig själv i tredje person*. Det var visst något med någon del som saknades som gjorde att hantverkarna, som inte dök upp på lördagen, försvann ganska snabbt efter att de äntligen dykt upp på söndagen utan att nån visste var de tog vägen eller när det skulle återvända. Typ. Men nu har de alltså fått tag i delen som alltså fattades och borde alltså vara där och fixa det antingen idag eller imorgon. Alltså. Vilket borde innebära inflyttning för mig på lördag. Äntligen!!! Har däremot inte haft någon kontakt alls med Aoife själv sedan i lördags. Paketen som skickades från Sverige för en vecka sedan borde ha kommit till hennes adress vid det här laget. Jag börjar få slut på kläder... speciellt varmare sådana. Och det är kallt!!

Riktigt kallt. Typ så kallt att det är dags för mig att sluta sitta still och trycka på knappar framför en skärm vilket ju ändå är vad jag gör hela dagarna. Dags att plugga lite koder!

Här händer det mycket spännande saker. Typ som att jag inte har någon som helst aning om vad som ska hända imorgon. Förhoppningsvis ska jag flytta in i min permanenta bostad. Men jag vet inte... har inte pratat med Aoife alls ikväll.

För er som har koll på min Livejournal också, så vet ni att jag inte var överlycklig i förmiddags. Som tur var lyckades jag få ihop allt ändå. Fast det var nog mer tur än någonting annat. Jag fick något av en totalchock när jag fick reda på att jag fanns kvar i systemet för PPS-nummer (eh, typ personnummer men inte helt?). Fast det mest komiska var nog när killen satt med mitt pass i handen och frågade om jag hade jobbat här, när jag nyss talat om att jag flyttade härifrån i 1998. Då var jag tio... vilket jag ju var tvungen att påpeka för honom. Såvitt jag visste var barnarbete inte tillåtet då heller, om inte läxor räknades förstås (fast det sa jag inte). Men ett nummer hade jag redan ("did you have an address when you were here?" eh. wtf? nej du, jag bodde i tält i fyra år). Lyckades dessutom få tag på det där bibliotekskortet också. Ett stycke foto-id, ett stycke mobilräkning (eh, Aoifes....) och ett stycke brev som påstod att jag bott på ovanstående adress sen 1 november räckte för att bevisa att jag både var jag och bodde. Trevligt :).

Nä. Nu börjar det bli alldeles kallt för att sitta här nede och skriva. Louisä fryser... Kanske är dags att lägga sig?

Så. Vad har hänt sen sist? Huhm... Det var det här med minnet ja (vilken tur att ingen som vet mer än mig om det här förstår vad jag skriver :P).

Torsdag: Möte med Deborah på Manpower om jobbet på Lufthansa GTS som jag skulle söka. Lite intervjuförberedande och sånt. Dessutom köpte jag ny mobil - om nån vill ha numret får de skicka ett litet mail.

Fredag: Intervju på Hays rekryteringsbyrå i Swords. Träffade Aoife igen... Gick omkring lite i Pavilions shoppingcenter och satt sen hemma på kammarn och hade ganska tråkigt resten av dagen. Gnoi.

Lördag: Gick en promenad upp till och runt i Malahide. Skaffade ett nytt batteri till min klocka som irriterande nog fått för sig att stanna. Tillbringade sen resten av dagen/kvällen hos min "extrafamilj" Y-l, där jag drack te och pratade med Theresa i ungefär sex timmar. Trevligt :).

Söndag: Dagens lärdom - Det här med irländare och tid går verkligen inte ihop. Åt lunch med Aoife och hennes pojkvän Dave på Malahides äldsta café (dvs, det som var det enda caféet i Malahide då vi flyttade hit i 1994. Numera finns det ett dussin.). Satt sen på kammarn och förberedde mig för måndagens öppethusintervjudag på Lufthansa GTS. Gah vad nervös jag blev. Vid halv midnatt blev jag upplockad och åkte iväg på en halloweenfest med Aoifes gamla kör. Många roliga och intressanta människor: citat: "Choir parties. We get drunk and we sing". Blev även introducerad till körledaren som ansåg att om min sångröst var lika bra som min statistiska kunskap var jag jättevälkommen. Var hemma vid tre....

Måndag: Uppstigning kl 7 (eller innan, faktiskt. Katten stod vid mitt fönster och jamade redan en kvart innan = dum katt). Resten av Irland sov fortfarande sött eftersom det var Bank Holiday. Själv traskade jag iväg till DART:en som ligger en halvtimmes promenad härifrån, och åkte ut till Clontarf där kontoret låg. Vi var ett gäng bestående av 2 till svenska tjejer, 2 grekiskor och en himla massa fransmän och italienare. Efter en presentation av verksamheten från både managers och employees hade vi en liten rast varpå vi satt i en cirkel och introducerade oss själva (där jag även konstaterade att jag var yngst och pratade klart bäst engelska), berättade varför vi ville jobba för företaget och sedan kort sa varför de skulle välja just en själv om det bara fanns en ledig position (vilket det ju inte bara var. alls). Efter att ha hört ett dussin fransmän/italienare (inget ont om dem! Men just det som var där pratade faktiskt inte så himla bra - eller TYDLIG! engelska. Alls) mumla i cirklar om allt möjligt som ingen riktigt förstod till slut var det lunchdags. Jag och de två andra svenskorna hittade en solplätt som tog slut ganska fort men ändå. Det var sol. Därpå var det återigen samling. Tre italienare fick åka hem och alla vi övriga blev kallade till personliga intervjuer. Själv hade jag turen att hamna i den första tidsgruppen så jag slapp vänta. Och det gick bra. Speciellt med tanke på att det var min första arbetsintervju någonsin. Jag kände mig säker, om inte helt från början så ju längre det skred på. Jag tappade aldrig tråden eller glömde frågan. Jag gav mig tid att tänka. Jag svarade ärligt på alla frågor... t.ex. att jag är ganska övertygad om att jag kommer plugga om fem års tid.
    Och sen åkte jag hem. Bytte om och gick till Y-l:s där jag drack te och åt middag och hade allmänt trevligt.

Tisdag: Imorse väcktes jag av väckarklockan, mobilenklockan, väckarklockan, mobilklockan, mobilklockan, katten, mobilklockan och slutligen mobilringandet. Det var Deborah från Manpower... Jag fick jobbet! So guess who's a happy camper now then :). Jag startar på måndag, vilket är väldigt skönt det också. Det enda jag inte har riktigt lyckats lösa är transportfrågan på tidiga morgnar. Kommunalt är inte så jättepålitligt. Eller tidigt :/. Efter en sen frukost promenerade jag upp till Malahide, försökte skaffa mig ett bibliotekskort (omöjligt om jag inte kan bevisa min adress genom en hushållsråkning, vilket jag ju aldrig kommer kunna göra :/). Det slutade med att jag fick ett vackert rosa kort där Aoife måste fylla i andra sidan och skriva under på att hon lovar att betala ifall jag inte betalar försenade böcker. Vilken tur att hon ännu inte känner till min biblioteksåterlämningshistoria... Resten av eftermiddagen klädshoppade jag i Pavilions. Penneys är underbart :P. Köpte två toppar och tre par strumpor innan jag for hem igen.

Och annars inte så mycket mer. Fast det där var väl en del... även om svenskan nog inte var det bästa. Det har precis slutat fyra av fyrverkerier härutanför. Det var ju Halloween idag och då är det uppenbart populärt med an massa pangpang för tiden. De har hålt på ändå sedan jag kom, men nu verkar det ju äntligen bli ett slut på spektaklet :). Låt julskyltningen börja!!!

Har svårt att fatta att det redan är en vecka sen jag drog imorgon. Det känns liksom så oerhört långt borta och längesen och ändå... Konstigt.