Louise med E

Nu har jag alltså officiellt flyttat till Irland. Alldeles för många timmar på flygplatsen i Oslo och planet mellan Oslo och Dublin (mellanlanding. bläh.). Motvind och personal som inte hann i tid... Nåväl. Jag kom fram och mår hyfsat bra med tanke på omständigheterna. Bor i ett rum med tre sängar och en tv men ingen sänglampa.  Jag överlever nog så länge... Men ser verkligen fram emot att flytta in i mitt "hem". Tyvärr lär det väl dröja ca en och en halv vecka.

Imorgon ska jag in till stan och prata med min kontakt på Manpower samt skaffa mig en NY, irländsk mobiltelefon. Men allra först är det visst dags att sova... ZZZzzzzz.

Nu är det mindre än en timme kvar tills jag ska ringa till Mora och få reda på hur det egentligen blir med uppkörning. Sedan ska jag boka flygbiljett till Irland. Mörjligtvis borde jag kolla med Aoife, som jag ska hyra rum hos, när det kan vara lämpligt att komma... Såhär stod det i ett mail jag fick häromdan "The fact that you're delayed is probably a blessing in disguise. The work on the house has been a bit of a disaster with new leaks springing up all over the place. I have tilers in my bathroom as I write this and currently there is no flooring in the bedrooms as it has all been taken up due to the ongoing work.". Huhm... renovering är egentligen ganska dåligt. Det slutar alltid med att man hittar en massa fuktskador och blir tvungen att riva hela skiten - eller hur Teresa? ;). Inget projekt är så litet att det inte kan växa till extrem storlek.

På min ganskalångalista över saker som ska göras och undersökas innan jag kan åka (däribland "beställa flygbiljett") kan jag inte heller påstå mig ha kommit särskilt långt. Jag borde verkligen ha ringt till Nordeabanken i Danmark där hela min (ganska stora) förmögenhet står och odlar skägg. Visserligen ska majoriteten av den få fortsätta med det... eftersom jag inte får något studiebidrag någonstans ifrån om jag ska plugga i Irland sen, så måste jag betala hela min utbildning själv :/. Gah. Men lite av de där pengarna kommer jag att behöva, bara för att ha ett bankkonto. Sånt är uppenbarligen lika svårt att få i Irland som i England. Det enda vettiga jag har lyckats göra är att finna en fin blankett på Skatteverkets hemsida om att jag tänker flytta och sluta vara folkbokförd i Sverige. Skatteverket vill veta en massa spännande saker om mig - min kommande adress, vad jag ska bo i för någonting, om jag tänker vara borta längre än ett år, hur länge jag tänker vara borta (japp, bägge delarna :)), syftet med flytten, adress till min arbetsgivare och om jag tänker sälja min svenska bostad (svaret på sista frågan är nej... tror faktiskt inte mina föräldrar skulle bli så glada då). Förhoppningsvis kommer de fram till att jag inte behöver betala skatt - annars är de dumma i huvudet.

Nåväl. Nu är det bara en halvtimme kvar tills jag får lite bättre koll på min närmaste framtid :). Äntligen!!!

Förresten... är det dåligt att jag plötsligt har råkat "återupptäcka" danska tuggummibarbigirlpopgruppen Aqua? Jag har insett att de gör bra musik. Kanske är dags för ett psykologbesök? ^

Idag har jag nästan varit duktig. Nästan. Jag har blivit utsövd utan att gå upp alldeles för sent (det där var bara lite ljug), jag har blivit klar med min Tra te e il mare-översättning till engelska, jag har funderat på hur sjutton jag ska spela in "Jordan", jag har hulpit mor min i trädgården, jag har städat mitt rum, gjort klart födelsedagssakerna som ska skickas till Christi i Nya Zeeland, (snart) skrivit ett mail till Helena och fått lite mer info om min kommande flytt. Fast det senare är det knappast mig som är skyldig till.

Och det är väl ungefär det. Det har inte hänt så mycket i mitt liv på sistone. Jag var en tredagarstur till Mora i förra veckan. Körde lite bil... det var bra för självförtroendet. Har uppkörningstid bokad till 7 november, men om jag inte lyckas få en tidigare kommer jag dra till Irland utan körkort. Punkt slut. Pappa hade femtioårsfest på Näsby Slott i lördags. Hur kul som helst :D. Istället för tal sjöng jag och systrarna "För Kärlekens Skull", och jag sjöng "Volare" ensam. Alltid kul att få uppträda. Maten var jättegod, likaså sällskapet. Min 73-åriga farmor ägde dansgolvet: "Shake it like grandma!", som Charlotte sade. Wunderschön...

Och det är allt för idag. Har för mig att jag skulle göra nånting imorgon, men jag kommer inte ihåg vad det var. Huhm....