Min vackra studentoverall
Baksidan av byxbenen, samt en liten close-up på Carrots konst och Bälls fina dikt.
Idag var det mösspåtagning.
Oj då...
Klockan är 19.24. Kl. 15:00 imorgon skall mitt arbete om Katolicisms förändrade inflytande i Irland under den sena 1900-talet, i Religion B, vara inllämnat. Det innebär att jag har har 16 timmar på mig att skriva arbetet, om en frånräknar morgondagens sånglektion (1h) och att jag inte kommer att kunna arbeta efter mösspåtagningen (13.10, officiellt än så länge). Det kanske är dags att börja?
Dagens Metronyheter
Inget nytt i världen, eller snarare Metro, alltså. Linda Skugge har startat en ny blogg som kostar 69 kr att få läsa. Vissa människor inser helt enkelt inte sin egen gräns (jag menar, hon skriver ju inte ens bra! Dessutom är hon en enda stor motsägelse). Jag skulle möjligtvis kunna tänka mig att läsa om hennes syrénbuske och växande mage om jag fick betalt 69 kr. Möjligtvis.
Södertälje Tingsrätt har konstaterat att det inte är sexuellt ofredande att kalla en flicka för hora, bland annat. Det var ingen kränkning, påstår de. Även om jag anser att de har fel på den punkten har jag svårt att förstå hur saken överhuvudtaget kunde gå till domstol. Händelsen inträffade i skolan, alltå är det något som skolan ska ta upp med de inblandade, med klasserna, kanske till och med föräldrarna. Det som... förvånar , eller snarare oroar mig, är det faktum att det överhuvudtaget anses acceptabelt med ett sådant språk, både i och utanför skolan. När jag gick i trean i Irland var det en kille som pekade F-You åt en annan genom fönstret till klassrummet. Han fick sitta inne hela nästa lunchrast (vilket var ganske hårt eftersom vi endast hade två raster per dag) och skriva 100 gånger att han inte skulle vara dum mot sina kamrater. Dessutom fick han en lapp med sig hem till föräldrarna. Alldeles för hårt och gammalmodigt är det kanske vissa som tycker. Idag är han som pekade finger en av de trevligaste personerna jag känner. Det verkar som om de flesta överhuvudtaget inte bryr sig om vad andra säger till andra, eller vad de själva kallar andra för, idag. Det är sällan jag blivit så arg som när två av mina yngsta patrullscouter ropade "jävla hora" efter några tjejer som hade snöbollskrig och råkade kasta en snöboll nära dem. Jag har sällan haft en sådan lust att slå till dem, försöka banka in lite vett i deras små huvuden (fast så får en nog inte säga)... Var har de lärt sig sånt? Har ingen någonsin sagt att det inte accepterar sånt språk förut?
Nej usch. En borde inte läsa nyheter överhuvudtaget nuförtiden.
Södertälje Tingsrätt har konstaterat att det inte är sexuellt ofredande att kalla en flicka för hora, bland annat. Det var ingen kränkning, påstår de. Även om jag anser att de har fel på den punkten har jag svårt att förstå hur saken överhuvudtaget kunde gå till domstol. Händelsen inträffade i skolan, alltå är det något som skolan ska ta upp med de inblandade, med klasserna, kanske till och med föräldrarna. Det som... förvånar , eller snarare oroar mig, är det faktum att det överhuvudtaget anses acceptabelt med ett sådant språk, både i och utanför skolan. När jag gick i trean i Irland var det en kille som pekade F-You åt en annan genom fönstret till klassrummet. Han fick sitta inne hela nästa lunchrast (vilket var ganske hårt eftersom vi endast hade två raster per dag) och skriva 100 gånger att han inte skulle vara dum mot sina kamrater. Dessutom fick han en lapp med sig hem till föräldrarna. Alldeles för hårt och gammalmodigt är det kanske vissa som tycker. Idag är han som pekade finger en av de trevligaste personerna jag känner. Det verkar som om de flesta överhuvudtaget inte bryr sig om vad andra säger till andra, eller vad de själva kallar andra för, idag. Det är sällan jag blivit så arg som när två av mina yngsta patrullscouter ropade "jävla hora" efter några tjejer som hade snöbollskrig och råkade kasta en snöboll nära dem. Jag har sällan haft en sådan lust att slå till dem, försöka banka in lite vett i deras små huvuden (fast så får en nog inte säga)... Var har de lärt sig sånt? Har ingen någonsin sagt att det inte accepterar sånt språk förut?
Nej usch. En borde inte läsa nyheter överhuvudtaget nuförtiden.
Allt det jag inte har skrivit än
Jag har inte skrivit någonting ordentligt på ett bra tag nu. Jag har haft mycket att göra, förstås, men det verkar ju alla andra ha också. Det är inte heller så att jag inte har haft någonting att skriva om. Jämt läser jag artiklar och krönikor och en massa annat som jag tänker att jag borde skriva om. Jag kan skriva ett inlägg i eller två i tankarna när jag sitter på tåget den korta sträckan mellan Näsbypark och Östberga. Men det blir aldrig av ändå. Det är nästan en månad sedan jag sist skrev dagbok (eller ”journal” som jag brukar kalla den för. Det är inte helt samma sak…). Min kreativa skrivprocess verkar helt ha avstannat. Ingen bloggning, ingen journalling, inga nya noveller eller artiklar, inga (nya) dikter. Visserligen har jag haft specialarbetet som egentligen heter projektarbetet, projektrapporten och loggboken samt pedagogiskt ledarskapuppsatsen att oroa mig över, men det kan knappast kallas kreativt. Jag har träffat mer och fler människor än jag brukar. Mycket scouter, besök från Danmark och (lite) Tyskland, födelsedagar och skidresor (i pluralis, ja. Åkte iväg med familjen en hel vecka efter att ha kommit hem från skolskidresan. Jag är bortskämd.).
Det finns mycket jag vill skriva om. Jag har en lång lista över saker som jag någon gång ska skriva om, som ligger gömd i någon överfull skrivbordslåda som inte går att öppna. Det börjar snart bli dags att tömma ur dem igen. Slänga alla gamla papper. När jag flyttar kanske… nu är det inte lång tid kvar. Som tur är håller skolan på att lugna ner sig rejält nu. Jag har en uppsats i Religion B som ska vara inlämnad senast på fredag, då det dessutom är mösspåtagning. Det är förresten inte bara en uppsats, utan en hel kurs som skrivs som en fem-sidorsuppsats. Det kanske är dags att börja snart? Efter den har jag endast ett ”University Application Letter” till engelskan att lämna in, en lektion att planera och hålla i Pedagogiskt Ledarskap, ett kosmosprov och ett naturkunskapsprov där vi får ha med oss alla böcker och anteckningar. Sedan är det studenbal och sedan bär det av till San Francisco och sedan blir jag förhoppningsvis ledarinvigd (på skåjterna alltsp) och sedan… Ja, sedan är det slut.
Men jag ska börja skriva nu igen. Jag mår nog bra av det. Tror jag. Fast nu måste jag åka iväg till skolan!
Det finns mycket jag vill skriva om. Jag har en lång lista över saker som jag någon gång ska skriva om, som ligger gömd i någon överfull skrivbordslåda som inte går att öppna. Det börjar snart bli dags att tömma ur dem igen. Slänga alla gamla papper. När jag flyttar kanske… nu är det inte lång tid kvar. Som tur är håller skolan på att lugna ner sig rejält nu. Jag har en uppsats i Religion B som ska vara inlämnad senast på fredag, då det dessutom är mösspåtagning. Det är förresten inte bara en uppsats, utan en hel kurs som skrivs som en fem-sidorsuppsats. Det kanske är dags att börja snart? Efter den har jag endast ett ”University Application Letter” till engelskan att lämna in, en lektion att planera och hålla i Pedagogiskt Ledarskap, ett kosmosprov och ett naturkunskapsprov där vi får ha med oss alla böcker och anteckningar. Sedan är det studenbal och sedan bär det av till San Francisco och sedan blir jag förhoppningsvis ledarinvigd (på skåjterna alltsp) och sedan… Ja, sedan är det slut.
Men jag ska börja skriva nu igen. Jag mår nog bra av det. Tror jag. Fast nu måste jag åka iväg till skolan!
En dikt om rädsla
Hittade den här i en bunt med papper härmondagen:
Den tanken tål att utvecklas någon gång när jag återigen har tid till förfogande..
FEAR
I'm not afraid of darkness,
it only shields the light
I'm not afraid of solitude,
or shadows in the night
I'm not afraid of dying,
of memories that fade.
There's just one thing that frightens me:
I'm afraid of being afraid.
I'm not afraid of darkness,
it only shields the light
I'm not afraid of solitude,
or shadows in the night
I'm not afraid of dying,
of memories that fade.
There's just one thing that frightens me:
I'm afraid of being afraid.
Den tanken tål att utvecklas någon gång när jag återigen har tid till förfogande..
Äntligen!
