Louise med E

Nu har jag varit på Kjesäter, scouternas egen folkhögskola på en "Lär dig ta plats"-kurs. Mycket spännande och roligt och intressant och lärorikt. Motiverande framförallt, nu kanske en ska ta och göra något åt de problem som trots allt finns i vår kår. Får se hur mycket krafter jag får över till sånt nu till våren. Mycket trevliga människor träffade jag också, vi var lite mer än 40 stycken mellan 14 och 22 år gamla om en inte räknar kursledarna (från förbundsstyrelsen och kansliet och såna ställen) som var lite äldre. Roligt!

Upptäckte just att jag glömt kvar mitt pennskrin där. Illa. Jag hade många pennor i den som inte varit gratis. Förhoppningsvis är det någon som hittat den och tagit med den till... nånstans. Annars finns den nog kvar på skolan. Jag vill hursomhelst gärna ha tillbaka den på nåt sätt. Får skicka lite mail och ta reda på helt enkelt.

Gå en kurs! Ring FS!

• ... ska inte tycka för mycket om att höra sig själv prata.
  
• ... ska komma i tid till lektionerna.
• ... ska använda problem och frågeställningar som är aktuella, och som eleverna kan relatera till.
• ... ska försöka få så många elever som möjligt, så intresserade som möjligt.
• ... ska ha förståelse för att elever kanske inte är lika förtjusta i ämnet som läraren själv, och därmed utgå från elevernas behov.
  
• ... ska tydligt visa när lektionen börjar.
• ... ska ha respekt för eleverna. (Precis som eleverna ska ha för läraren)
• ... ska kunna hålla en lektion utan att blanda in sitt privatliv.
• ... ska ha ett mål med sin undervisning som inte bara går ut på empirisk kunskap och MVG på alla prov för statistikens skull.
  
• ... ska kunna se det bra i det dåliga, och det dåliga i det bra - ge konstruktiv kritik.
  
• ... ska, om allt annat tryter, helt enkelt kunna vara människa.

Men det kanske är för mycket att begära?

Scouter + hantverk är granne med kaos. Eller förresten, det är inte bara granne med kaos, det är kaos. Att lära 16 (eller om de var 13?) skrikande 13-åringar att knyta makraméskärp är inte alltid lika kul. Det är framförallt ganska högljutt. Alla de andra 17 scouterna, som redan hade makraméskärp, fick följa med Magnus in i juniorrummet och göra annan hantverk. Åtminstone till en början var de mycket, mycket lugnare än mitt fina gäng. De skrek och hade sig ganska länge. Väldigt länge till och med. Visserligen var det dumt att inte ha förberett materialet åt alla innnan vi gick igång - trots att vi var två ledare tog den ändå sin lilla tid att klippa upp 2 + 14 meter rep åt alla (ja, det går åt mycket rep när man gör makraméskärp)...

När alla till slut fått sitt rep (den tog slut, trots Magnus nogranna beräkningar) återstod bara alla individuella förklaringar. Vissa är inte så praktiskt lagda kan en säga... Men det ger samtidigt en oerhörd tillfrredställelse när någon som man visat och förklarat och visat och uppmuntrat och förklarat och uppmuntrat ("Nej då, du är inte alls den sämsta scouten på det här!") att de så äntligen fattar det och hinner göra mer än ett halvt bälte på den tiden som är kvar. Eller när de allra stökigaste som sprungit omkring sedan mötets början och bara skrikit, faktiskt sätter sig ner och försöker förstå hur det går till. Håller sig lugna och gör sitt bästa. Det var vissa som jag fick en helt ändrad syn på idag. De gjorde faktiskt någonting! Det finns någonting bra långt därinne bakom den stökiga fasaden.

Så. Ett bråkigt, högljutt och ganska kaosartat möte som ändå gav mig, som person, en tillfredsställelse. Jag har nu lärt ut makramé till en massa scouter. De har lyssnat. Och jag har upptäckt nya sidor hos några av dem. Nästa vecka är det sportlov, och sedan är det hantverk igen. Kaos! :)

Jag ska sluta läsa nyheter. Det händer ändå aldrig nåt bra (OS-medaljer räknas inte...). Åtminstone inget som är så bra att det är värt att skriva om.

En tioåring blir mördad av sin mamma/styvpappa/någon helt annan. En kvinna våldtas i en svarttaxi. Fyra ungdomar dör när de krockar med en lastbil. Protesterna mot Muhammedkarikatyrerna fortsätter. Idag dog 16 av de protesterande i Nigeria. I Sverige talas det om att Danmark är ett riktigt rasseland och att något sådant aldrig skulle kunna hända i snälla, toleranta Sverige. Dessutom skriver Linda Skugge dåliga kolumner i den senaste är det inte bara språket som är kasst, utan själva innehållet är meninglöst och idiotiskt. Hon fick förresten förhinder i sista minuten och kunde därför inte vara med på konfliktspaneldebatten. Istället kom Hidayet Tercan och hon var jättebra. Dessutom kan jag fortsätta att tycka, alldeles befogat, illa om LIda Skugge.

Världen är elak. Varför kan inte alla bara sluta fred och allt det där? Varför måste 10-åringar sminka sig när de går till skolan? .... Varför ska vi äta precis nu när jag sitter och ska skriva ett (lite) meningsfullt blogginlägg?

Vad mycket jag skrivit om historian, i alla fall om en skall tro mina rubriker. Om jag ändå skall skriva om skolämnen tycker en ju att jag borde skriva om det som är roligast, som engelskan, eller projektarbetet, eller San Francisco-kursen, eller... ja, det är väl det roliga jag läser. Naturkunskapen kan också vara kul ibland, som i måndags när vi fick artsbestämma våra skor enligt Linnés gamla system.

Imorgon har vi temakväll om konflikter. Skolan gör som vid alla större (kristna) högtider, påbörjar firandet redan kvällen före. Vi inleder alltså torsdagens temadag med tema konflikter kl. 17.00 imorgon kväll med en paneldebatt i Aula Magna där bland annat Linda Skugge och Carin Götblad (visst är det så hpn heter?) deltar. Samt en kristdemokrat och ett par andra... Skall bli spännande att se. Undersöka om Linda Skugge verkligen är så hemsk som hon verkar. Hoppas nästan att mina fördomar blir bekräftade, annars måste jag ju börja tycka om henne :/. Fast det hon skriver behöver jag ju inte bli imponerad av förstås... ju mindre det verkligen är det.

Har just avslutat en lång, kritisk utvärdering om vad jag inte tycker om med Historia B-kursen. Ganska mycket alltså. Det är inte så att jag inte tycker om historia, tvärtom, jag älskar ämnet. Jag tycker egentligen det är jätteintressant och -spännande. Egengligen tycker jag om min lärare också. Egentligen... När jag pratade med henne efter lektionen i måndags var hon till exempel väldigt bra (hon sa ju att hon tyckte att min uppsats var "väldigt bra", då kan en ju inte tycka annorlunda). Fast i början av lektionen var hon lika dålig som vanlig. Jag menar, det är inte rätt att komma in två minuter försenad till en lektion och sedan stå och prata party med tre, fyra elever i fem minuter. För att vara ärlig så vill jag helst inte veta vad hon håller på med på helgerna. Hon är min lärare... Dessutom är det lite sorgligt med en 30-nåntingåring som fortfarande tror sig vara i artonårsåldern. Tror till och med att hon har barn, har i alla fall fått för mig det.

Och hon är ju bra. Kan abnormt mycket. Har massor av erfarenhet från undervisning på alla möjliga plan. Är inte så ytlig som hon verkar... Jag får skylla på min klass istället. Eller ska vi säga ett antal elever i min klass? De flesta är helt OK människor. Majoriteten till och med... eller kanske är det hälften.

Dessutom kritiserade jag det faktum att vi inte har någon lärobok. Jag har läst historia på gymnasienivå i snart två år, och har fortfarande ingen lärobok. De trasslar till det varje gång... Istället kopierar de upp häfte efter häfte från andra läroböcker. Ibland förminskar de så mycket att en behöver förstoringsglas för att kunna urskilja bokstäverna. Och historiska kartor som bygger på färg blir ganska meningslösa i svartvitt. För att inte nämna all den skog som måste skövlas varje gång tre häften på sammanlagt 45 papper (alt 90 sidor - ingen dubbelsidig kopiering här inte!) ska delas ut till 60 elever. Hur miljövänligt är det på en skala?

Fast historia är ju roligt... även om kursen mina klass-/kurskamrater inte är det.

Louise har varit på styrelsemöte. "Jaha, än sen?" tycker någon. Inget alls något sedan, förutom att jag inte alls sitter i styrelsen. Vi skulle utvärdera ledarhajken, vilket gick helt OK, och sedan lägga fram att vi ville hyra Yard till vår studentfest i maj. Svaret blev ja nej ja njaaaaa, nej, ja.

JA.

Tack Richard :). Och alla andra som förde vår sak framåt, men framförallt Richard eftersom han var först och lät mest. Nu har vi alltså en lokal och ett datum. Allt annat återstår... Men det håller vi som bäst på att planera nu. MSN är en underbar uppfinning.

Men ändå...
"Call in three months time and I'll be fine, I know. Well, maybe not that fine, but I'll survive anyhow..."

Min röst var underlig idag. Det kanske var för att vi hade kör i biblioteket, men det kändes ändå inte rätt. Hoppas att jag inte håller på att bli sjuk. Jag hinner liksom inte... Kom på idag att jag saknar Christina väldigt mycket just på kören. Fick plötsligt den där raden "med käckhet kan man komma långt, med fräckhet kan man komma längre, men med täckhet och vackra ögon därtill kommer man så långt man vill" på repeat i hjärnan och ville så gärna dela den.. men insåg förstås att ingen annan än vi två förstod. Möjligtvis Jenny, men henne ser jag ju ännu mer sällan.

Däremot så sjunger vi ganska trevliga saker just nu. "I Dreamed a Dream" är underbar, även om den måste ha världens mest deprimerande text; "I had a dream my life would be so different from this hell I'm living". tralala... :) Upplyftande och bra.  Började även på "Klinga Mina Klockor", i ett enklare arr än originalet. Benny Andersson är ett geni. I lilla gruppen fortsatte vi med Bellman. Han är mycket roligare på något sätt, även om jag inte fattar vad det egentligen är vi sjunger om. Å andra sidan är jag inte helt säker på att jag vill veta heller, ibland kan det vara bättre att leva kvar i illusionen.

Sedan hittade vi "En kungens man" i Sues stora sångbok, och måste givetvis sjunga även den. Martin fick sjunga riddarreplikerna. Sue tyckte att den lät ju jättefin och att vi kanske skulle ha med den till San Francisco? Ja! tycket vi allihop men jag påpekade lite snällt att texten var ju.. ja. Sedan fick hon för sig att vi kanske inte skulle sjunga den på den svenska gudtjänsten i norska sjömanskyrkan i maj... hehe.

Hela sessionen avslutades med att vi ombads dra pianot in i F-salen igen, från biblioteket. Det är drygt 15 meter av plasthjul på stengolv = mycket ljud. Vi var väldigt duktiga idag, gjorde varken stora hål i väggar eller dörrkarmen. Dessutom struntade vi i könsrollerna; jag och Carro puttade/drog det extremt tunga pianot medan Martin fick bära pianobenet som vi hade av förra veckan.

Så det så :).

Livet leker, lockar, smeker, på denna ljuva sommardag... Fast det är vinter och nästansnöstorm utanför. Snöar gör det åtminstone och inte är det lite. Det gör mig inget att det snöar, bara det väljer att ligga kvar sedan. Åtminsone tills efter sportlovet då våren borde komma.

Våren.. den kommer väl tillbaka den också. Det brukar bli så, att efter vintern kommer våren. Den här vintern känns bara så förskräckligt lång samtidigt som den inte får ta slut eftersom det blir vår då och sommar och höst och då står jag där. Utan strukturerna som dominerat mitt liv i tolv år. Fast det ska jag låta bli att tänka på nu.

Istället ska jag tänka på att jag har en sammanställning av diskussionsanteckningar att skriva klart innan jag kan gå och lägga mig. Jobbigt, men ganska intressant på samma gång, precis som skolan var idag. För det första var inga av mina lektioner inställda (vilket har varit fallet i en månad). Dessutom diskuterade vi roliga saker; filmen Hotel Rwanda på historien, celler på Naturkunskapen (ok då, det var ganska tråkigt men ändå...) och "Sverige från utsidan" på engelskan. Oj vad mycket fördomar vi har om oss själva (!) och vilka intressanta teorier.. de får jag gå mer in på någon annan gång. Dessutom fick vi lyssna på en intervju med Rae, skolans f.d. vicerektor, omtyckt av Alla, som flyttade tillbaka hem till Nya Zeeland i juni förra året. Lite kul att man känner både 3 av de 4 som skrivit engelskboken, samt dessutom en av de intervjuade.

Imorgon ska jag och Sara se Lilla Kycklingen på Sergel kl. 14. Älskar mitt schema :).