Louise med E

Louise har varit på styrelsemöte. "Jaha, än sen?" tycker någon. Inget alls något sedan, förutom att jag inte alls sitter i styrelsen. Vi skulle utvärdera ledarhajken, vilket gick helt OK, och sedan lägga fram att vi ville hyra Yard till vår studentfest i maj. Svaret blev ja nej ja njaaaaa, nej, ja.

JA.

Tack Richard :). Och alla andra som förde vår sak framåt, men framförallt Richard eftersom han var först och lät mest. Nu har vi alltså en lokal och ett datum. Allt annat återstår... Men det håller vi som bäst på att planera nu. MSN är en underbar uppfinning.

Men ändå...
"Call in three months time and I'll be fine, I know. Well, maybe not that fine, but I'll survive anyhow..."

Livet leker, lockar, smeker, på denna ljuva sommardag... Fast det är vinter och nästansnöstorm utanför. Snöar gör det åtminstone och inte är det lite. Det gör mig inget att det snöar, bara det väljer att ligga kvar sedan. Åtminsone tills efter sportlovet då våren borde komma.

Våren.. den kommer väl tillbaka den också. Det brukar bli så, att efter vintern kommer våren. Den här vintern känns bara så förskräckligt lång samtidigt som den inte får ta slut eftersom det blir vår då och sommar och höst och då står jag där. Utan strukturerna som dominerat mitt liv i tolv år. Fast det ska jag låta bli att tänka på nu.

Istället ska jag tänka på att jag har en sammanställning av diskussionsanteckningar att skriva klart innan jag kan gå och lägga mig. Jobbigt, men ganska intressant på samma gång, precis som skolan var idag. För det första var inga av mina lektioner inställda (vilket har varit fallet i en månad). Dessutom diskuterade vi roliga saker; filmen Hotel Rwanda på historien, celler på Naturkunskapen (ok då, det var ganska tråkigt men ändå...) och "Sverige från utsidan" på engelskan. Oj vad mycket fördomar vi har om oss själva (!) och vilka intressanta teorier.. de får jag gå mer in på någon annan gång. Dessutom fick vi lyssna på en intervju med Rae, skolans f.d. vicerektor, omtyckt av Alla, som flyttade tillbaka hem till Nya Zeeland i juni förra året. Lite kul att man känner både 3 av de 4 som skrivit engelskboken, samt dessutom en av de intervjuade.

Imorgon ska jag och Sara se Lilla Kycklingen på Sergel kl. 14. Älskar mitt schema :).

Ett år sedan morfar dog idag. Usch vilken hemskt dag det var... förra året alltså, idag har varit helt OK. Även ett år sedan jag höll mitt tal i svenska nationella provet som jag fortfarande kommer ihåg delar av. Tror jag hade den stora vita myströjan på mig, den som numera ligger gömd i en låda för att mamma inte ska hitta och slänga den. Den är ju bara lite trasig...

Borde inte alls sitta här och okynnesskriva. Borde börja med mitt historienovellarbete. Revolutionen i Ungern -56 må vara spännande, speciellt när en får skriva om det ur ett social- och microhistoriskt perspektiv.

Fick tillbaka mitt kosmosprov idag. MVG i religion och psykologi, någonstans på gränsen mellan VG+ och MVG- i filosofi. Jag hade inte tänkt mig för och använt en värdering (Blomman är färgglad) istället för fakta (Blomman är röd) när jag skulle exemplifiera Kants syntetiska aposterioriska satser. Jag trodde inte man kunde göra dumma fel i sådana här ämnen. Just begreppet "fel" är ju också en värdering.

Mia åkte också hem igår. Mycket trevligt att ha henne på besök *vinker til Mia*. Vilken tur att hon och Christel kommer upp igen på påsklovet. Vi bestämde också att jag nog var tvungen att hälsa på dem på sportlovet. Mitt  sportlov alltså, hennes ligger i vecka 7.

Nu borde jag faktiskt gå och jobba lite. Ska även ut med hunden. Och imorgon hinner jag inte göra något eftersom jag antagligen ska direkt på E-kursutvärderingsmöte efter skolan. Fast det vet jag inte säkert än... vi brukar få reda på tiden och platsen någon timme i förväg. Tedags!

S: "Vad dålig svenska det där är!"
L: "Då måste det vara danska..."

L *skriver till C på danska* "Hvorfor dog det?"
S: "Varför dog det?!"

Svanska är kul :)

Elevinflytande är bra, speciellt när det faktiskt fungerar. Som elevrådet, som lyckats driva igenom förslaget om ett trådlöst nätverk på skolan. Och som historieuppgiften vi fick igår. Från början var det tänkt att vi skulle skriva att fullt akadamiskt arbete om valfritt område kopplat till det Kalla Kriget. Frågeställning och tes och abstract och bakgrund och analys och källkritik, precis som det brukar vara. Inte så långt, bara 5-8 sidor med enkelt rasavstånd. Efter att ha hållit på med sådana arbeten i två år redan är det ingen störra utmaning, om man inte väljer en väldigt komplex frågeställning vilket man ändå inte gör när man inte har mer än två veckor på sig att hitta material och källor samt skriva arbetet. Men. Igår fick vi veta att det fanns ett alternativ. Vi kunde istället få skriva en historisk berättelse/novell där vi utgick från en större händelse under det Kalla Kriget och satte in det i ett microhistoriskt perspektiv, antingen med en verklig, eller en fiktiv person. Svårare, visserligen, men så mycket roligare! Hon påpekade flera gånger att elever hade klagat på att det var "för mycket fakta" och ville lära sig mer om vardagslivet och sånt. Och så tittade hon på mig. Många gånger. För vem var det nu som satt i 20 minuter i december och talada om precis vad det var hon saknat i terminens historieundervisning. Huhm, *host*, ja visst var det Louise. Möjligtvis en annan också, men troligtvis inte. Vi var inte många som hade våra "mitterminssamtal" så sent.

Ah, seger! :). De flesta i klassen verkade väldigt pigga på berättelsen. Det är alltid roligt att få bruka sin fantasi på ett annorlunda sätt. Och att få skriva ordentligt. I och för sig är jag ganska duktig på att formulera mig überformellt, speciellt när det gäller engelskan, men det blir tråkigt i längden. Historia är kul. Egentligen. Ni måste jag bara komma på ett ämne och palla mig iväg till biblioteket. Deadline är om 13 dagar och innan dess ska jag ha uppdaterad och loggat allt jag gjorde i engelskan på hösten, pluggat till och skrivit ett Kosmosprov om Kristendomen/Judendomen/Rationalism/Empirism/Kant/Behaviorism och nånting annat som jag glömt bort. Men nu tänkte jag sätta mig med religionsboken och en kopp te eller fem. Det är omöjligt att plugga utan te.

Har jag förresten nämnt att Abba är fullständigt underbara?

Skolan är egentligen ganska kul, om man tänker efter. Jag har i varje fall inget emot att vara tillbaks på VRG för min allra sista termin. Mitt sista riktiga jullov. Det kommer att bli så många slut. Det är så mycket som görs för sista gången nu. Biblioteket är helt tomt. Jag sitter här ensam med min dator och de av hybris drabbade böckerna som envisas med att vara ett bibliotek trots att de egentligen bara är en samling böcker. Fast det finns förstås en del... som en klassupplaga av "Modern svensk lyrik" och en massa tyska-svensk-norsk-danska ordböcker. Engelska är det lite mer ont om, däremot står Encyclopedia Britannica just bredvid mig, tillsammans med en bok på franska som handlar om italienare. Jag tycker om min skola. Och biblioteket som är så skönt när det är tomt och tyst. Det är inte lika kul när det kommer in en massa människor som sätter sig och spelar gitarr och pratar störigt. Och så finns det dem som aldrig stänger dörren efter sig. Det kan ge mig spader...

Om 40 minuter börjar min nästa lektion, historia, med den jobbiga läraren. När jag hade betygssamtal med henne just innan höstterminens slut och lade fram mina åsikter om att jag gärna skulle vilja ha lite mer social historia, tyckte hon att jag gärna fick läsa ensam om jag ville, och strunta i att komma till lektionerna. Det lät nästan lite lockande, förutom det faktum att jag, som jag redan talat om för henne, lär mig en massa på lektionerna, även om jag inte alltid tycker att allt är lika relevant. Hon är underlig. Det är synd. Jag älskar historia och skulle gärna haft en lärare som var mer inspirerande istället för K som ägnar halva lektioner åt att ställa in sig hos de "populära" i gruppen. Jupii.

Men nu borde jag stänga av datorn så att det finns lite batteri kvar till håltimmen mellan historia och kör. Jag älskar skolans nya trådlösa nätverk... En dag ska jag ta reda på hur man skriver ut via det. Men inte just nu...

Datorer är jobbiga, speciellt om de är gamla och har en massa grejor på sig som behöver föras över till en nyare dator. Jag har redan fyllt sex stycken CD-skivor eftersom jag inte orkat sortera allt och datorn har nu börjat strejka. Man måste ta det lite i etapper, se till att den inte blir för överansträngd. Stackars gamla dator, snart ska den dö... Fast det är kul att kolla igenom alla de sakerna som man helt glömt bort att man hade liggande långt inne på hårddisken. Jag hittar brev som jag skrivit till klasskompisar i Irland för sju år sedan, och berättelser som jag skrev på högstadiet. Samt en massa roliga bilder, så lite kul är det allt.

Nu tänker jag åka bort till Christi och äta middag och dricka te med henne. Om tolv dagar åker hon till Tyskland för att plugga tyska hela terminen... :(

Chess är en underbar musikal. Jag måste titta på den igen innan skolan börjar. Det är nog hela fyra månader sedan sist...

Mina fingar är fortfarande tatuerade med kronisk smuts. Jag förstår inte vad det är med scouting och smuts under naglarna. Är man ute på hajk eller läger är det mer regel än undantag, men nu har jag ändå varit inomhus det mesta av tiden. Konstigt. Jag har funderat på att packa upp mina grejor men än så länge är det bara funderingar. Golvet i mitt rum kan fortfarande beträdas och jag anser det därför onödigt att flytta på de (egentligen ganska) överflödiga grejorna. Så det så.

I morse gick jag upp vid samma tidpunkt som jag ätit lunch de senaste dagarna. Mor min förstår inte varför jag fortfarande är trött, och det gör iofs inte jag heller.

Min tioåriga syster har en kassabok som hon skriver i flitigt upptäckte jag nyss. Hon är lite skrämmande för att vara tio år måste jag säga. Ännu mer skrämmande är att hon faktiskt har pengar. När jag var i hennes ålder och just hade flyttat till Sverige från Irland kommer jag ihåg att jag fick 60 kr när jag skulle i Täby Centrum med mina väldigt nyfunna vänner - oj vad rik jag kände mig! Visserligen var det i slutet av -98, men ändå.

Nej, nu måste jag sluta prokrastinera (finns det ordet på svenska? Annars får det göra det fom nu, det är så användbart. Så länge man byter ut c:et mot et k ser det i alla fall svenskt ut). Man kanske borde göra lite vettiga saker, som att läsa Mrs. Dalloway (helt underbar) eller titta på "På Spåret". Älskar det programmet, de tävlande är oftast så duktiga (och så är jag oftast lika duktig vilket gör det ännu roligare). Eller så skulle jag ta och börja skriva på artiklarna om Vampyrhajken i november, E-kursen och Thinking Day-krönikan som lovats till nästa nummer av Organellet. Deadline är på onsdag. Och så ska jag titta på Chess, om det inte kommer något intressant på tv:n ikväll. Vilket det inte riktigt ser ut som om det gör...

Ack ja, då var det 2005 års sista dag. Året har bara flugit förbi och nu sitter man här igen. Tiden går så fort när man har roligt. Tiden går fort annars också. Alldeles för fort... 2005 har varit roligt. Annorlunda. Det lär 2006 också bli. Life goes on, fråga mig inte hur det egentligen går till.


Mitt 2005

Bästa bok: Captain Corelli's Mandolin av Louis de Bernières och Vilhelm Mobergs Utvandrareops. Det är iofs fem böcker om man skall vara noga, men det går inte att välja ut den bästa.

Bästa film: Så som i Himmelen (jag såg den ju inte förrän den 3:e januari eller så) på svenska. Tror till och med att det är den bästa filmen jag någonsin sett.

Bästa nyupptäckta artist: Laura Pausini. Inte så ny egentligen, men för mig. Italienska är ett underbart språk :).

Årets låt: Det är vi ändå av BAO! Det finns många men just den här är speciell - sommar, sol och glada dagar.

Årets skiva: Kristina från Duvemåla-boxen. Förstår inte varför jag väntat så länge.

Årets upplevelse: U2 på Ullevi den 29:e juli.

Årets köp: Min fina nya iBook.

Besökta länder: Ska vi se... Danmark, Irland, Kroatien, Serbien-Montenegro, Bosnien och Hercegovina.


Men nu orkar jag inte komma på fler frågor att svara på. Hoppas alla får en trevlig nyårsafton nu. Själv ska jag försöka leta fram Abbas "Happy New Year" - underbar låt :). Sedan ska jag skälla lite på SL för att deras sista tåg går redan 01.22 från Altorp, vilket innebär att jag måste åka från Christina redan vid ett eftersom jag envisas med att sova hemma. Dumma, dumma SL!

men iaf... Gott Nytt År!!

Och så var största delen av denna högtid över. Ganska skönt egentligen, nu kan man bara ta det lugnt och slipper det evinnerliga måste-umgås-med-familjer-hela-tiden-tjatet. När man inte umgås titt som tätt med dem är det lite svårt att vänja sig - och vi är ändå bara familjen med farmor på besök i år. Släktsamligar är inte vår starka sida (vilket iofs kan bero på att farmor bor i Portugal, likaså min fars lillebror med fru och två små barn, hans syster bor på Jylland med man och tre barn, mormor bor på Själland som min mammas bror med fru och min kusin Mette-Pernille bor i Holland. Så enkelt var det att få till en samling...). Men nu sitter jag här vid min underbara lilla dator, uppkopplat till internet vid föräldrarnas skrivbord eftersom jag inte har fått det trådlösa att fungera ännu, lyssnar på lite trevlig musik, virkar och försöker att inte kväljas av farmor som sitter i soffan bredvid och röker. Usch. För pappas skull röker hon inte på övervåningen. Han slutade för att par år sedan men... ja, jag vet inte. Hursomhelst blir det jag som lider eftersom hon röker på rummet som ligger vägg i vägg med mitt. Och lukten tränger igenom mycket. Som väggar och dörrar till exempel. Jag mår illa. Cigaretter är onda, speciellt när de används.

Annars har väl julen varit som den brukar. Ganska mysig, inga gräl, trevliga diskussioner. I vår familj pratar vi inte, vi diskuterar, som morfar sa till pappa första gången de träffades. Vi har våra traditioner och dem håller vi fast vid. Jag tycker om våra danska jultraditioner (med lite inslag av norskt, svenskt och irländskt där det passar). Julaftons dag flyter på med matlagning och ditten och datten. Jag och mamma brukar gå till kyrkan på eftermiddagen, ibland följer någon släkting som är på besök med också (dvs farmor eller faster Tines familj). Det innebär att jag har varit i kyrkan... två gånger i år - om man inte räknar med skolavslutningar och Lucia. En julbön i slutet av december och en begravning i början av januari. Charlotte och Katrine stannar hemma och tittar på Kalle Anka och Co. som ju har lyckats mygla sig in även i våra jultraditioner. Pappa står i köket och lagar mat. Någon gång mellan sex och sju sätter vi oss till bords som antingen jag eller systrarna har dukat med den midnattsblåa duken med guldstjärnorna. Först blir det gås (eller and som mamma envisas med att säga. fast det är faktiskt gås... eller möjligtvis genmanipulerad and). Till detta får vi kokt rödkål, potatis som kokats och brynts i smör och socker (vilket är myyycket godare än det låter), äpplen som stekts med vanilj och röd vinbärsgelé och en sås som görs på... ja nånting. Det tar lite tid innan vi är klara med huvudrätten men när Katrine och Charlott tjatat tillräckligt länge börjar de ta ut och vi äter efterått - Ris à la Mande, kall risgrynsgröt blandad med vispgrädde, vanilj och mandelbitar. Dessutom finns det en hel mandel i. Den som får den får "mandelgaven". I år var det jag :). Fick två dvd:er; Ingenstans i Afrika (uuuuunderbar tysk film!) och filmatiseringen av Dickens A Christmas Carol (bah humbug! :D). Middagen plockas undan, vi barn går ner på nedervåningen med farmor och läser "Peters Jul", en diktsaga om en liten pojkes jul på 1800-talet. Det har vi gjort i alla år, genom tidernas gång. Även när farmor var liten.

Vi brukar hinna halvvägs innan vi går upp. Julgranen är tänd. Levande ljus förstås - så har det alltid varit. och för att vara ärlig, för mig är det inte helt riktigt utan levande ljus i granen. Vi dansar runtom och sjunger alla de traditionella danska julsångerna - Dejlig er den himmel blå, Et barn er født i Betlehem, Højt fra træets grønne top... Det brukar bli en halvtimmes sång, kompade av hundens höga skall från trädgården eller sovrummet. Å sedan är det dags för presentöppning. Tomten har aldrig funnits, så det blir den yngsta (Katrine sedan tio år) som får plocka första paketet. Den som får sitt paket öppnar det, beundrar det och plockar sedan det nästa som dock inte får vara till en själv. Och på det sättet blir julafton till julnatt...

Juldagen går ut på att äta. Fast först går vi en promenad. Igår var den 10 km lång. Jullunch börjar vi äta vid sextiden på kvällen. Först är det inlagd sill, lax med äggröra och räkor, sedan julskinka, varm leverpastej med bacon, champinjoner och  s.k. sky (uttalas med hårt k), resterna av gåsen, dansk ribbensstek och annat. Sist men inte minst kommer osten, eller ostarna. Och så kaffet med julkakorna - brune kager och vaniliekranse.

Idag är en vanlig slappdag där man ändå umgås. Familjen sitter och tittar på A Christmas Carol, vilket jag också tänker göra. Hålla kvar det trevliga med julen lite till, liksom..

Terminen börjar närma sig sitt slut och det är snart inte mer än ett halvår tills jag tar studenten. Skrämmande? Lite. Spännande? Självklart. Sorgligt? Definitivt! Det låter så konstigt att säga att man glatt skulle bli kvar ännu ett par år på skolan. Sedan den decemberdagen i 1994 som jag började skolan i Mrs. Sloans Senior Infants i Irland har jag älskat skolan. Det känns så overkligt på något sätt att det finns en verklighet bortom nuet. Skola kommer från det grekiska ordet för "fritid" och det finns en logik (ännu ett grekiskt ord) som jag känner igen. Skola är kunskap är intresse är fritid. Jag skulle kunna studera hela mitt liv.

Det är så mycket som jag gärna vill göra. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att jag vill läsa litteratur(historia) och lingvistik och historia kanske om det går att få in, men varthän det bär därefter det må gudarna veta. Om man tittar vad sådana studier leder till för yrke finns det inte många alternativ. Journalist står det i den gula rutan. En dröm jag länge haft men inte vet om jag kommer att satsa på. Journalism är många saker, många saker som är bättre att lämna åt de som har modet. Dessutom utbildas det alldeles för många journalister i förhållandet till antalet jobb. Näst i rutan står det forskare/professor. Även om jag är så akademisk av mig att man kan spy på det vet jag inte. Lämnar alla dörrar på glänt, men det är inget jag redan nu kan satsa på. Och sist står det lärare. Lärare...ja. För åtta år sedan när Mrs. Ahern frågade alla (5) flickor i klassen vad de ville bli när de blev stora, svarade vi alla "lärare". Hon nickade och sa till mig att jag inte skulle spilla mitt liv som lärare, utan jag skulle bli "scientist". När jag träffade henne igen för tre veckor sedan och hon frågade var jag var på väg efter gymnasiet svarade jag som ärligt att jag var Humanist. Mrs. Ahern var förvånad, hon kom fortfarande ihåg att hon tyckt jag skulle bli vetenskapsperson. Men sanningen är det att de personer som främst inspirerat mig här i livet har varit lärare. Jag har sugit åt mig kunskap som en svamp och vissa har kunnat förmedla den, få mig att förstå hela världen omkring mig. Jag tycker om att leda, det är kul. Det är utvecklande. Jag känner mig bekväm i rollen som ansvarig för vad den här gruppen med elever kommer att lära sig idag.

Det finns någon skröna om yrken inom familjen. Det sägs att den yngsta blir pilot, den mellersta Statsminister och den äldsta i syskonskaran, hen blir rektor. Jag har alltid tänkt att jag vill komma längre än så. Inte f-n tänker jag låta min syster hamna före mig i rampljuset (vilket hon iof redan har lyckats med genom att genomgå en tonårsperiod. Något som jag underligt nog tycks ha hoppas över helt och hållet). Jag måste uppåt. Jag har inga planer, men min ambitionsnivå är högre än stjärnorna på himlen. Och jag har ett press på mig att nå långt. Min far har i princip förbjudit mig att studera vidare i Sverige eftersom utbildningarna håller för låg standard internationellt sett. Är man bland de bästa i Sverige är man kanske bara en mittimellan ute i vida världen. För att räknas utanför portarna får man inte vara annat än bäst. Huruvida det stämmer till 100% kan jag inte svara på men det ligger nog någonting i det ändå. Jag ska räknas. Räknas med. Spela roll.