Louise med E

Så. Vad har hänt sen sist? Huhm... Det var det här med minnet ja (vilken tur att ingen som vet mer än mig om det här förstår vad jag skriver :P).

Torsdag: Möte med Deborah på Manpower om jobbet på Lufthansa GTS som jag skulle söka. Lite intervjuförberedande och sånt. Dessutom köpte jag ny mobil - om nån vill ha numret får de skicka ett litet mail.

Fredag: Intervju på Hays rekryteringsbyrå i Swords. Träffade Aoife igen... Gick omkring lite i Pavilions shoppingcenter och satt sen hemma på kammarn och hade ganska tråkigt resten av dagen. Gnoi.

Lördag: Gick en promenad upp till och runt i Malahide. Skaffade ett nytt batteri till min klocka som irriterande nog fått för sig att stanna. Tillbringade sen resten av dagen/kvällen hos min "extrafamilj" Y-l, där jag drack te och pratade med Theresa i ungefär sex timmar. Trevligt :).

Söndag: Dagens lärdom - Det här med irländare och tid går verkligen inte ihop. Åt lunch med Aoife och hennes pojkvän Dave på Malahides äldsta café (dvs, det som var det enda caféet i Malahide då vi flyttade hit i 1994. Numera finns det ett dussin.). Satt sen på kammarn och förberedde mig för måndagens öppethusintervjudag på Lufthansa GTS. Gah vad nervös jag blev. Vid halv midnatt blev jag upplockad och åkte iväg på en halloweenfest med Aoifes gamla kör. Många roliga och intressanta människor: citat: "Choir parties. We get drunk and we sing". Blev även introducerad till körledaren som ansåg att om min sångröst var lika bra som min statistiska kunskap var jag jättevälkommen. Var hemma vid tre....

Måndag: Uppstigning kl 7 (eller innan, faktiskt. Katten stod vid mitt fönster och jamade redan en kvart innan = dum katt). Resten av Irland sov fortfarande sött eftersom det var Bank Holiday. Själv traskade jag iväg till DART:en som ligger en halvtimmes promenad härifrån, och åkte ut till Clontarf där kontoret låg. Vi var ett gäng bestående av 2 till svenska tjejer, 2 grekiskor och en himla massa fransmän och italienare. Efter en presentation av verksamheten från både managers och employees hade vi en liten rast varpå vi satt i en cirkel och introducerade oss själva (där jag även konstaterade att jag var yngst och pratade klart bäst engelska), berättade varför vi ville jobba för företaget och sedan kort sa varför de skulle välja just en själv om det bara fanns en ledig position (vilket det ju inte bara var. alls). Efter att ha hört ett dussin fransmän/italienare (inget ont om dem! Men just det som var där pratade faktiskt inte så himla bra - eller TYDLIG! engelska. Alls) mumla i cirklar om allt möjligt som ingen riktigt förstod till slut var det lunchdags. Jag och de två andra svenskorna hittade en solplätt som tog slut ganska fort men ändå. Det var sol. Därpå var det återigen samling. Tre italienare fick åka hem och alla vi övriga blev kallade till personliga intervjuer. Själv hade jag turen att hamna i den första tidsgruppen så jag slapp vänta. Och det gick bra. Speciellt med tanke på att det var min första arbetsintervju någonsin. Jag kände mig säker, om inte helt från början så ju längre det skred på. Jag tappade aldrig tråden eller glömde frågan. Jag gav mig tid att tänka. Jag svarade ärligt på alla frågor... t.ex. att jag är ganska övertygad om att jag kommer plugga om fem års tid.
    Och sen åkte jag hem. Bytte om och gick till Y-l:s där jag drack te och åt middag och hade allmänt trevligt.

Tisdag: Imorse väcktes jag av väckarklockan, mobilenklockan, väckarklockan, mobilklockan, mobilklockan, katten, mobilklockan och slutligen mobilringandet. Det var Deborah från Manpower... Jag fick jobbet! So guess who's a happy camper now then :). Jag startar på måndag, vilket är väldigt skönt det också. Det enda jag inte har riktigt lyckats lösa är transportfrågan på tidiga morgnar. Kommunalt är inte så jättepålitligt. Eller tidigt :/. Efter en sen frukost promenerade jag upp till Malahide, försökte skaffa mig ett bibliotekskort (omöjligt om jag inte kan bevisa min adress genom en hushållsråkning, vilket jag ju aldrig kommer kunna göra :/). Det slutade med att jag fick ett vackert rosa kort där Aoife måste fylla i andra sidan och skriva under på att hon lovar att betala ifall jag inte betalar försenade böcker. Vilken tur att hon ännu inte känner till min biblioteksåterlämningshistoria... Resten av eftermiddagen klädshoppade jag i Pavilions. Penneys är underbart :P. Köpte två toppar och tre par strumpor innan jag for hem igen.

Och annars inte så mycket mer. Fast det där var väl en del... även om svenskan nog inte var det bästa. Det har precis slutat fyra av fyrverkerier härutanför. Det var ju Halloween idag och då är det uppenbart populärt med an massa pangpang för tiden. De har hålt på ändå sedan jag kom, men nu verkar det ju äntligen bli ett slut på spektaklet :). Låt julskyltningen börja!!!

Har svårt att fatta att det redan är en vecka sen jag drog imorgon. Det känns liksom så oerhört långt borta och längesen och ändå... Konstigt.