Louise med E

Det är uppenbarligen torsdag idag. Jag som gått omkring hela dagen och varit alldeles övertygad om att det var onsdag. Dessutom är det den 22 november. Trodde att det var den tjugonde, eller möjligtvis den tjugoförsta. Men inte den tjugoandra! Hur sjutton gick det till? Det var ju den fjortonde alldeles nyss! Jag verkar dessutom ha förstått fel på dagarna för vår heldag med Messias. Söndag eftermiddag tyckte jag ju lät så bra. Visar sig att det är på lördag. Klockan tio. Det innebär att jag måste hemifrån kvart i nio för att komma med ett tåg. Varför kan inte vuxenkören ta lite hänsyn till oss stackars morgontrötta ungdomar? Nu har vi gått upp tidigt hela veckan och längtat till lördagen. Dessutom hade jag planerat att åka ut till Howth och få lite frisk luft innan det blev mörkt. Det är länge sedan jag varit ute i något som bara liknade natur. Längtar och saknar... det bor nog en liten undertryckt och förnekad svensk i mig också. Men nähä. Tji fick man för att man är lite kaosmänniska.

För er som känner min nitiskhet när det gäller uttalet av mitt namn, blir säkert förvånade av att jag nu har helt gett upp. Uppenbarligen skickades det runt ett mail dagarna innan jag började på mitt skinande nya jobb, och då jag ju inte stavar som jag uttalar blev det missförstånd redan från början. Och nej, jag tyckte det kändes lite för löjligt att skulla gå runt att rätta alla på kontoret. Har dock börjat stava mitt namn med A på engelska när jag kan. Allt blir så mycket lättare då.

Jobbet går det bara bra med. Det känns visserligen ganska instängt mot slutet av dagen - mörkt och inga vettiga fönster - men det är saker jag med råge klarar av till en hyfsad lön, bra arbetstider och -villkor samt trevliga kollegor. Men pappersförbruket här är nog något av det värsta jag sett.  Det är så mycket saker som ska skickas ut jämt och hela tiden. Förutom att det oftast är min uppgift att lägga ner allt i kuvert (tråkigt!), går jag alltid hem med ett lite smådåligt samvete för all den skog som förbrukats under dagen. Skrivarpappret är tillverkat i Sydafrika, s tanken att det är regnskog är inte helt omöjlig. Bara lite, kanske. Lyckligtvis brukar samvetete lättas när jag kommit en bit på väg och ser alla bilar som sitter där och tomgångar i trafiken. Det tar mig visserligen nästan en timme, men motion är bra. Massor av frisk (avgasdoftande) luft! Det var det jag tänkte göra nu, och sedan ska jag ta tåget ut till kvällens körövning.

Oj vad miljövänlig jag känner mig!