Louise med E

Fick nån idé om att jag ska bryta normen och inte alls skriva om Melodifestivalen eftersom det kommer att vara det på tok vanligaste ämnet på alla svenska bloggar det närmsta dygnet. Sedan ångrade jag mig eftersom jag har så mycket att gnälla på. Inte för att jag är Melodifestivalshatare, men jag kan väl knappast kalla mig välsignad heller. Tänkte ta och gnälla lite bara.

Det är nämligen djupt tragiskt att Melodifestivalen får ta så mycket plats. Jag vet inte vilken idiot som hade hittat på det, men i Rapport som sändes en halvtimme innan finalstarten ägnades den första kvarten åt "nyheter"; demonstrationer i Frankrike, Milosevics begravning och nån abortmotstånarpräst med dansk dialekt som jämfört aborter med förintelsen och nu bjudits in att tala för några politiker, typ. Det var de första tio minuterna. Den sista kvarten ägnades åt sport (!) och de fem minuterna däremellan? Just det ja, Melodifestivalen. De hade skickat ut en reporter att intervjua de tävlande och be dem sjunga sina låtar. Wow. Originellt, spännande, intressant! Och framförallt precis det jag vill höra när jag ser 15 minuter av vad som händer runtomkring i världen. Sicken prioritering....

Och så tittade jag på Melodifestivalen förstås. Jag hatar den inte. Ibland kan den till och med vara lite underhållande, så länge en håller sig borta från delfinalerna. Det finns ju en poäng med att bara titta på finalen; låtarna är inte så hemska som de i första omgångarna. Det mesta av skräpet sållas bort på vägen. Som tur är. Dessutom slapp en se Lena PH som programledare alldeles för många gånger. Säga vad man vill om henne. men bra var hon i alla fall inte.

Det fanns ingen av låtarna som var en självklar förlorare åtminstone. Ingen självklar vinnare heller för den delen. Jag gillade Björn Kjellman... han hade roliga kläder :). Och Linda Bengtzing var inte heller så tokig, hennes låt blev en glad av, även om hamnade rejält fel i tonartsehöjningen... men melodin var bra. Det gällde väl för de allra flesta låtarna egentligen, texter i melodifestivalsammanhang brukar inte vara bra. De brukar vara ganska dåliga faktiskt. Carola såg ut som om hon höll på att blåsa omkull på scenen. Antar att det inte var nån slump heller med de blåa kläderna och stora vita flaggorna. Särskilt snyggt kan en inte hävda att det var. Och vilken hudfärg! Undrar hur många tuber brun-utan-sol som gått åt till den där solbrännan? Det jag däremot störde mig allra mest på var att hon hade målat Kristus med glitterfärg på armen. Visst, hon får vara hur religiös hon vill (jag är ju själv troende, så jag kan inte klaga på det sättet), men det är en sak att vara troende, det är en annan sak att jämnt behöva visa upp det för hela världen. Eller halva Sverige eller vad det nu var. Hon var med i tävlingen i egenskap av artist, inte väckelsepredikant. Bläh. (Fast som person är Carola ganska snäll. Vi satt bredvid henne på planet på väg hem från Danmark för en massa år sedan. Hon och mamma satt och pratade hela resan. Det roligaste med den historien var att mamma nog var den enda på hela planet som inte kände igen henne. Dessutom blev min kompis Hazel som var med, väldigt bra kompisar med Amadeus (vi visste nog inte vad han hette då...), de lekte hela resan, hehe). Vad mer fanns det för intressant att anmärka på artisterna förutom att det inte var så himla anmärkningsvärt? Kicki Danielsson var gullig. Fina färger åtminstone. Och glad :). Sånt tycker jag om. Barbados/Alcazar-Magnus var lika dålig som vanligt. BWO var tråkiga. Eller snarare är låten grymt tråkig. Fast Martin-Vad-Han-Nu-Heter-Sångaren är extremt snygg. Och rolig att titta på när han hoppas omkring på scen. Om artistkarriären inte går sig kan han säkert få jobb som Friskisledare.

Pausunderhållningen sög. Helena Paparizou och Lena PH? De Cheerleaders som hoppade omkring bakom den förstnämda var imponerande, men kamerorna fokuserade lite för mycket på tomma platser i publiken och andra oväsentligheter istället för den imponerande gymnastikuppvisningen.

Fredrik Lindström var bra. Om en tänker efter var han faktiskt det bästa med hela finalen. Den enda som förstörde det var Lena PH herself med sina avrbytningar och oförmåga att spela med. Det finns ju så många duktiga programledare på SVT, varför envisas med att ta en som är så dålig, bara för att hon har varit med i tävlingen själv ett par gångar (och numera endast släpper sämre och sämre låtar på radion... fast det är en annan historia)?. Nej, usch.

Så. Nu har jag gnällt klart. Är väldigt tacksam att jippot är över för det här året. Det finns en gräns för hur långt sånt här borde få gå, och sen är länge sedan passerad. Tragiskt, djupt tragiskt (as previously stated). Ska bli kul att se hur de löser det på skidresan i år - varjeg år brukar nämligen vinnarlåten framföras av nån elev/lärare på AfterSkin, men ja. Carolas lilla visa är inte direkt den mest trallvänlige. Det krävs röstresurser av ett extremt mått. Jaja. Orka bry sig.

En annan intressant iakttagelse från kvällens tv-utbud: I amerikanska "Brottskod: Försvunnen" är skådespelaren Marianne Jean-Baptiste med och spelar nån form för polis. Hon spelar även den bortadopterade dottern i den underbara brittiska filmen "Secrets and Lies". I serien som sänds därefter, brittiska  "Lustans makt" heter en av huvudfigurerna Hazel. Det är även samma person som spelar den bortadopterade dotterns biologiska mamma i "Secrets and Lies". Speciellt intressant är det eftersom jag aldrig har sett någon av skådespelarna i andra filmer... Eller kanske inte?