Louise med E

Jag är trött. Eller förresten, jag är inte trött, snarare död. Levande död kanske man ska säga, för lever, det gör jag ju. Lyckligtvis. Har sovit sammanlagt nio timmar på två nätter, det efter en vecka där jag sovit långt mindre än jag behöver för att kunna må bra. Det blir så när en har Mia på besök och dessutom har planerat och genomfört en hel ledarhajk med Sara. Tar på tid och krafter. Och sömn, ja.

Ledarhajken var det ja. Den gick bra, nästan över förväntning. Jag hade i och för sig räknat med att det nog skulle gå bra, men det är klart att en är nervös/orolig för att det inte ska gå helt som man tänkt sig, att det visar sig att ingen har något att säga under de planerade diskussionerna (vilket jag inte bekymrade mig för, för i RNS pratar folk. Mycket.), att maten inte kommer att räcka till, att stugan visar sig vara alldeles för sunkig. Stugan var inte så mysig, men den fyllde sin funktion och var inte alldeles för dyr eller låg för långt borta. Att det var lika kallt inne som ute  ett ganska långt tag kunde vi inte göra så mycket åt. Scoutgården kan bli lika kall.

Patrulluppdelningen fungerade bra. Folk verkade till och med uppskatta att det fanns en tydlig uppdelning, det blev lättare att organisera sig och ha koll på vad som hände runtomkring, eller åtminstone var det så jag uppfattade det. Att patrull Fähuset snabbt döpte om sig till Fåhunden och Rågåkern till Råbocken var mindre viktigt ;).

Diskussionerna gick osedvanligt bra. Vi satt verkligen i flera timmar och bara pratade. Själv antecknade jag för glatta livet. För första gången i mitt liv har jag haft med mig en dator på hajk. Usch, det är inget bra. Fast samtidigt går det så oerhört mycket fortare att anteckna under diskussionerna och att jag slipper skriva in allt i datorn senare. Men ändå. Dator på hajk kändes både konstigt och icke-tillhörande. Och som vi pratade... Jag har sju utskrivna sidor på bordet bredvid mig, som jag ska gå igenom och sammanfatta; vad diskuterade vi? Vilke punkter togs upp? Vad kom vi fram till? Just nu har jag ingen som helst aning, men det kommer jag nog på så småningom när jag börjar läsa igenom alla de osammanhängande meningarna och resonemangen. Vi kom in på många sidospår, bland annat fick vi veta att man i Styrelsen diskuterat vad vi ville göra med de 25% av en heltidstjänst som Roslagens Scoutdistrikt har fått. Hen skulle få lägga ett nytt tak på scoutgården, vilket behövs hehe. Hjälpa kåren var det ju, och fär har vi ju någonting som vi behöver hjälp med. (Oj, det där var visst också ett sidospår).

Ja, hajken var väldigt trevlig. På kvällen krävde någon en omröstning om vi skulle ha lägerbålet inne eller ute. Jag, Sara och Helena röstade enhälligt för inomhus. 3-0. Det fick bli inomhus... Ganska informellt, men ändå mer lägerbål än sångstund. Upptäckte att jag faktiskt inte kan "Imse Vimse Spindel" på svenska, så jag och Mia sjöng den danska versionen istället, vilket förvirrade stackars Sara som satt mellan oss. Hon såg väldigt rolig ut när hon insåg varför hon var så förvirrad... När vi sedan skulle sova någonstans vid två-, tretiden tog vi bara alla madrasser ur de kalla logementen och lade oss på golvet i det stora samlingsrummet. Där var det till och med varmt vid det här laget. Ett par ensamma stackare lade sig inne i det ena logementet. De ville visst sova, eller något onödigt i den stilen. Själva säger jag som mamma: "Sova kan man göra när man blir gammal". Fyra timmar blev det i natt. Whoop!

Nu borde jag koncentrera mig om sådant som är viktigt istället tror jag. Fila lite på utvärderingsfrågorna, titta på mina anteckningar, slå på skolans pulvriga kopiator eftersom den hävdar att en lucka är öppen vilket den inte alls är men att jag ändå inte kan skriva ut de programmen jag lovat kopiera upp till mötet ikväll. Ha lektion, titta i mina medhavda böcker om revolutionen i Ungern -56 som jag ska skriva ett arbete om tills på fredag. Varför finns det jämt så mycket vettiga saker att göra? Ovettiga saker är mycket roligare!

Ledarhajk är också roligt, men det är ju bara lite ovettigt. Kul att träffa alla människor som man inte träffar så ofta igen. Eftersom mitt liv består av Scouting och Skola måste ena parten vara lite varierad. Scoutingen får stå för det. Nöjd och glad och trött är jag i alla fall. Vi klarade det. Det blev en lyckad hajk