Louise med E

Jag kom att tänka på en grej när jag gick  uppför backen från tåget. Det händer ganska ofta att jag får underliga tankar då, men idag var det totalt irrelevanta saker som surrade omkring där på övervåningen; Varför heter det egentligen skönlitteratur? Det är kanske en dum fråga, men jag har aldrig tänkt över det förut. Vart kommer ordet egentligen ifrån? På danska vet jag att det heter likadant - skønlitteratur. På norska vet jag inte, men skulle tro att det är samma sak där. På engelska kallas det fiction, och det används ju även på svenska, speciellt när man pratar om fiktivt berättande.

Det mest vettiga jag verkar ha kommit fram hittills är att ordet "skön" måste ha haft en lite annorlunda betydelse när själva sammansättningen blev till. Det heter nämligen samma saker på svenska och på danska, och ordet skön/skøn används inte på samma sätt i språken idag. Det som man menar med "skön" på svenska kan istället översättas till det danska "dejlig", som är ett mycket vanligare ord på det språket. "Skøn" kan i och för sig även betyda "dejlig", men oftast används det ifråga om något som är vackert. Men som sagt, en gång i tiden lär väl de bägge orden ha haft samma betydelse (etymologi är ett härligt ämne :))

Om jag inte är helt ute och cyklar gissar jag hejvilt på att ordet uppkom på 1700-talet, i och med Upplysningen. Jag tycker om den epoken, så det är nog därför jag gissar så. Vid den tidpunkten hade Gutenbergs tryckpress funnits i omkring 300 ord, och själva boktryckarkonsten i sig var inget nytt. Däremot hade väl människor knappast haft tillgång till fiktiva verk - bibeln samt vetenskapliga rapporter och verk av antikens filosofer/matematiker/vad-de-nu-var-för-något var det som fanns att få tag på i tryckt väg. De fiktiva berättelserna fördes muntligt vidare från generation till generation och blev till slut antingen förlorade eller nerskrivna när det blev modernt att intressera sig för folkliv (som Bediérs Tristan och Isolde, som definitivt inte är en historia han själv hittat på). Hursomhelst, denna nya(re), fiktiva litteratur som var skriven för att underhålla snarare än att undervisa kanske var "skön" i den tidens betydelse av ordet. Jag vet inte. Jag har faktiskt ingen aning, men jag låtsas veta i alla fall, så ser det lite bättre ut. (Fast det är intressant. Och spännande. Jag ska plugga litteratur/litteraturhistoria :))

Om någon har någon aning om hur det egentligen ligger till får de gärna berätta för denne oupplyste funderare. Vore intressant att få veta hur mycket av mitt svammel som har en liten förankring i verkligheten.