Louise med E

Nu var det länge sedan jag skrivit någonting i den här lilla rutan. Det har kanske inte funnit så hemskt mycket att skriva. Just nu är hela mitt liv ganska stillstående. Jag väntar på att komma iväg till Irland. Ansträngar mig (åtminstone en del) för att klara av det där förbannade körkortet så snart som möjligt. Nästa vecka har jag teoriprov... Failing is not an option. Precis som för uppkörningen om ett par veckor. Jag har en enda chans, det måste gå.

Förutom en hudinfektion håller jag mig någorlunda frisk. Just den här veckan drar jag ner tapet och spacklar Tracys nya etta ute i Spånga. Trots att jag håller på att bli allvarligt miljöskadad - kan knappt gå upp för en asfalterad väg utan att se framför mig hur den kan spacklas och bli jämn - är det trevligt med lite annat sällskap och att komma ur huset. Klaustrofobiskt är bara förnamnet. En ska inte vara hemma för mycket, speciellt inte när ens mor är hemmagående/-jobbande. Oftast helt ok, men ibland blir det jobbigt. Skönt att komma hemifrån :).

Irland börjar, lyckligtvis, kännas lite närmare. Snackade med min framtida hyresvärdinna för ett par timmar sedan. Jag kommer få betala €85 i veckan, vilket ju inte är helt gratis, men samtidigt är det ju vad en får betala där borta. För bra läge, bra sällskap (ja, vi känner ju varann redan :)) och en bostad i allmänhet. Det är svårt att gå något billigare hur en än gör. Så jag är glad, och ser verkligen fram emot att bara kunna åka. Tills dess knarkar jag scouting i kopiösa mängder, pluggar körkort och hobbyläser lite italienska. gah.