Barnen som inte kan stava
För mig är det så självklart, går man i sjuan ska man kunna stava. Att jag skrev i stort sett felfritt redan i trean (åtminstone vad det gäller stavningen, innehållet är lite svårare att försvara) är kanske mer undantag än regel nu för tiden. Det är nästan en plåga att läsa igenom scouternas loggböcker ibland. Det är stavfel på de mest elementära orden, oftast inte mer än en mening för att beskriva vad som hänt på mötet eller hajken. Vad hände med de långa sidorna av förtal och annat underhållande? Det verkar som om mina, till trots helt normalbegåvade barn (ett par är riktigt vassa) inte kan klara av den enklaste skrivuppgiften, vilket är klart oroande. Jag var inte heller någon höjdare på svenska de första ett och ett halvt åren. Jag vägrades extra hjälp, till trots att jag inte kunde ett ord ordentlig svenska, och mina prov rättade aldrig på stavfel. Sedan började jag högstadiet och fick Anita i svenska... Visserligen tyckte jag aldrig då att svenska var roligt, men i efterhand har jag glatt kunnat konstatera hur mycket hon ändå gett mig. Jag kan stava. Jag kan skriva med en någorlunda korrekt grammatik. Jag skriver inte talspråk (gissa om jag fick en chock när jag insåg att hälften av mina nya "klasskamrater" fortfarande skrev "dom" om de och dem, sen och nåt istället för sedan och något i sina formella texter!), något som ibland kan gå till överdrift. Jag särskriver inte, och har väldigt svårt att förstå hur man inte kan höra om ordet ska hänga ihop eller inte ("Brödet bakat av helvete" undantages). Japp. Jag har blivit en besserwisser vad gäller svenska språket. Samtidigt är jag övertygad om att standarden i vår svenskklass med Anita var betydligt högre än på många andra platser. Vi vår många som hatade det, men ibland fungerar det helt enkelt bäst med gammeldags inlärningsmetoder.
Jag vägrar tro på att folk inte kan lära sig. Om man kan lära sig programmera eller förstå ett komplicerat datorspel borde det knappast vara något problem att kunna stava till mer än sitt eget namn. Inte ens min ovanligt begåvade syster är särskilt duktig på att stava. Kunskapen väljs bort. Det glöms bort att för att kunna utvecklas vidare måste man ha en stadig grund att stå på. Dessutom är det fel att kräva av eleverna att de ska kunna föra egna resonemang redan som elvaåringar. Nej, jag må säga att den irländska grundskolan har förstått det hela bättre. Disciplinen är hård, men vad de kan! Det är arbetsro på lektionerna, rimliga (ganska höga) krav, ros när man varit duktig. läxor som ska vara gjorda. Eleverna har respekt för läraren och (i de flesta fallen) tvärtom. Har man svårt i ett ämne får man extra hjälp och det är ingen som ser ner på en för det. Att man har kvar samma system av disciplin, lära-utantill och brist på frihet/ansvar på gymnasiet är däremot en stor miss. Men (det lärde vi oss förresten också av Anita - inga "och" och "men" i början av mening!) grundskolan. Alla tjänar på att lära sig. Tänk så många begåvade barn vars dörrar stängs eftersom de aldrig fått den uppmuntran de behöver. Det måste finnas andra sätt...
Jaa du.. Det verkar väldigt fel att barn nu för tiden inte kan stava. Och med "nu för tiden" menar jag förstås de som du har skrivit om. Jag håller med att man ska lära barn att stava (i trean hade man ju t.o.m. "spelling tests" för att see om man lärt sig stava nya ord, hände en liten incident/glömska vid ordet "I", men det behöver vi inte gå in på nu) och att det inte läggs betoning på stavelse är väldigt fel.
Nu tänker jag sluta kommentera om själva innehållet och istället gratulera dig. Grattis Louise - du har startat ännu en till blogg! Och (jo, jag vet) som jag skrev till dig igår på MSN tycker jag att ditt innehåll är väldigt underhållande, såväl som bra skrivet. (Jag hoppas att du lägger märke till att jag försöker skriva "ordentligt", med såväl kommatecken och punkter. =P Ibland tror jag att man blir lite för MSN-skadad). I alla fall - jag önskar dig lycka till inför projektperioden och hoppas det går bra för dig. Så ska jag hoppas det går bra för mig - för jag är jäkligt nervös. Usch, läskigt.
Dåså - jag har svarat! =) Blir du glad nu? Kram carro
Inget att vara nervös för vetdu... Du jobbar trots allt redan till skillnad från *host* vissa andra (läs; undertecknad). Det går nog bra, ska du se. Fast apropå språk..
"och att det inte läggs betoning på stavelse är väldigt fel."
Du är medveten om att det inte står det du menar där? Iofs är det inte helt ologiskt, men i sammanhanget blir det inte annat än fel. Vari (undrar om det finns ett sånt ord?) felt består får du luska ut alldeles själv.
Hur kunde du stava fel på I förresten? Vad skrev du... Aj? Nä, nu ska jag sluta retas, iaf för de närmsta tio minuterna.
Cheers, Luï
Hmm, ni är bara ungefär lika hopplösa bägge två... Men, men, ni är helt klart bättre på att stava än väldigt många andra. Jag drömde faktiskt mardrömar om en massa felstavade ord i natt, är inte det hemskt? Jag hoppas i alla fall att det var en mardröm, annars ligger samhället illa till. Sedan är det faktiskt så att alla inte kan lära sig stava, hur mycket de än försöker. Dessa utgör dock inte en speciellt stor del av alla de människor du har syftat på här och för alla andra håller jag fullständigt med dig. För få kan stava tillräckligt bra.
Jag? Hopplös? Tryckfel heter det väl? Det är väl inte mitt fel att tangenterna vägrar befinna sig där mina fingrar tycker att de ska befinna sig? Eller...?
Jag syftade inte alls på de som av olika anledningar inte kan lära sig, men jag vägrar tro att det skulle vara så många. Har själv aldrig drömt mardrömmar om felstavade ord, dedt låter lite skrämmande (sen om det är det faktum att orden är felstavade, eller att du drömmer mardrömmar om det vet jag inte riktigt). Dåligt språk i allmänhet är dock ganska störande.
Haha! Vi blir kallade hopplösa =P det tyckte jag var lite roligt. Ehh.. ok. Carro har väldigt ont i huvudet just nu. Det kan förklara varför hon tycker det är roligt? Ibland vill verkligen inte tangenterna sitta där de ska sitta...
Øhm... Vet ikke helt hva jeg skal skrive, annet enn at jeg fant bloggen din på forumet og synes du skriver veldig bra. I hvert fall så langt min evne til å bedømme svenske språkferdigheter strekker (hvis du har sett mine forsøk på svenske innlegg, skjønner du sikkert hva jeg mener... *kremt*). Ville bare si hei, også oppdaget jeg at vi har en del til felles, både hva gjelder språkinteresser og alt annet generelt. Hadde vært koselig om du hadde lyst til å legge meg til på MSN :)Uansett, hur som helst osv, moro å lese her!
- Julie
(http://www.amo.no , särskriving eller orddeling er et STORT problem i Norge også...)
Tak Julie =). Gleder meg at nogle som ikke er nere venner leser her og (du må undskjylde mine tafatte forsög til å skrive norsk, det bliver mest en blandning av dansk og svensk, tror eg). Det tog lidt tid innen eg huskede hvem du var... kjenner ikke så mange Julie (foruten at eg selv skulle ha hetat så).
Legger gjerne til deg på MSN... hvad har du for adress? (eller er den kanskje på formuet?). Den svenske motsvarigheten til amo.no er skrivihop.nu, som desvärre ikkje opdateres, men så er der avigsidan.com - heilt hysteriskt!
Fortsett gjerne les! Jeg skriver så ofte jeg kan... å så ofte eg har noget å sige (eller ja, skriver ellers og, men det lyder bedre å sige så :P)
Klem Louise
Adressen er [email protected] :) Synes det er et bra forsøk, jeg! Hehe... Har du bodd på vestlandet? Ser du skriver "ikkje" og "eg", nynorske ord. Hvis du har tid en dag, bør du kikke på mine håpløse forøk på svensk på forumet, da skal du se at du føler deg bedre :p Har ambisjoner om å lære meg det av ulike grunner (+ at mange svensker ikke forstår hva jeg skriver...), men foreløpig tror jeg ikke det går så veeeldig bra. Jaja.
Vi snakkes!
Klem Julie
Danskerne kender heller ingen måde der gør at eleverne rent faktisk får lært at stave som det er meningen. Måske de mangler motivationen, for det kræver som bekendt en vis indsats at blive god til at stave og mestre de grammatiske regler (eller mangel på samme). Til dagligt kan de langt hen ad vejen klare sig med talesprog og diverse uautoriserede forkortelser og stavemåder, så incitamentet for at tilegne sig de grundlæggende færdigheder der er en forudsætning for deres videre uddannelse mangler desværre. Tilmed ser de vel lige så ofte som jeg hvordan det tilsyneladende alligevel ikke er en nødvendighed at lære at stave ordentligt, da mange voksne i gode stillinger laver den ene elementære fejl på efter den anden uden at det tilsyneladende har nogen betydning. Det skæmmer blot teksten for én som mig der godt kan finde ud af at skelne tale- og skriftsprog, kender forskel på sammensatte og delte ord osv.
En anden konsekvens jeg ser af det, er at eleverne bliver ringere og ringere til at benytte en ordbog, hvilket igen forringer deres staveevner. Jeg tvivler ikke på at min gode tyskkarakter til dels byggede på at jeg forstod at følge de grammatiske regler og udnytte min ordbog, noget det til tider virkede som om de andre ikke engang overvejede. Igen tendensen til ikke engang at forsøge at tilegne sig basale, skriftsproglige færdigheder.
I Danmark vægtes grundelementer som disciplin(/respekt), udenadslære (af de basale færdigheder) og frihed/ansvar som du nævner ikke nær højt nok. Jeg mener dog også at vi har mangel på dette i gymnasiet, for så længe eleverne ikke evner at tage "ansvar for egen læring" som idéen er, er der blot ingen der tager ansvar for læringen.
Så er der jo ikke noget at sige til at niveauet er faldende...